För några veckor sedan hade flera tidningar helsidesannonser där man hyllade tryckfriheten. Undertecknad har under cirka l5 år varit en flitig debatt- och insändarskribent. Under denna tid har jag skrivit tusentals artiklar som ofta kommit in i tidningarna. Ja, jag har till och med blivit uppmanad av debattredaktörer att skriva därför att mina artiklar i många fall haft ett stort värde. Oavsett tidningens politiska färg har jag sålunda under perioden fått in flera tusen artiklar.
Men helt plötsligt blev det så gott som totalstopp. När jag började skriva att jag var riksdagskandidat för Junilistan var mina artiklar inte längre intressanta, utan refuserades för det mesta.

Den slutsats man kan dra av detta är att chefs-, debatt- och insändarredaktörerna ingalunda i första hand är intresserade av att försvara det fria ordet och yttrandefriheten. Endast de röster som stöder tidningens politiska färg och ägarintressen får komma till tals. Det är sålunda inte den stora stygga staten som hotar det fria ordet, utan hotet mot detta finns i första hand på tidningarnas redaktioner.
När jag skrivit och engagerat mig i Junilistan har mina främsta mål varit att kanske kunna påverka utvecklingen i Sverige i en mer demokratisk riktning. Ett återskapande av rättsstaten (ingen ska kunna straffas utan att vederbörande fått sin sak prövad i domstol). Folkomröstning om EU:s grundlag och sist men framför allt att återställa regeringsformen (grundlagen) till dess lydelse före november 2002. Då begick regering och riksdag det grövsta brott dessa kan göra sig skyldiga till - nämligen grundlagsbrott.

Men mediernas redaktioner är inte det minsta intresserade av att värna demokratin, grundlagen och rättsstaten.
Därför ger de inte heller plats för dem som tycker att dessa frågor är de allra viktigaste i en civilisation, men som också anser att andra idéer än de etablerade partiernas ska nå medborgarna.