Nu är det snart val igen och valpropagandans och de tomma ordens tid är inne. Enligt Sala Allehanda (den 25/8) vill Tommy Johansson och socialdemokraterna i Sala satsa för att skapa arbete åt alla. Detta är inget nytt - det ville man väl även inför valen 2002, 1998, 1994 och så vidare? Redan inledningsvis i artikeln ges intrycket av att socialdemokraterna anser att orsaken till arbetslösheten skulle vara funktionshinder bland den överblivna arbetskraften. Därmed måste frågan ställas: menar man också att det är funktionshindren som skapat arbetslösheten i Sverige?
Efter att ha läst artikeln 'Erkänn ditt arbetshandikapp annars förlorar du a-kassan' (DN 10/8) skriven av Mikael Holmqvist, docent vid Stockholms universitet och gästforskare vid flera utländska universitet samt författare, så kan man undra om det inte tvärtom är arbetslösheten som skapat funktionshindren, dock med hjälp av Arbetsförmedlingen förstås, som är en av regeringens myndigheter? I DN-artikelns inledning står att läsa: 'Svårplacerade arbetslösa stämplas som funktionshindrade eller sjuka. Antalet arbetshandikappade har ökat med 350 procent på senare år. Förklaringen är att myndigheterna sätter en etikett som sjuk eller funktionshindrad även på arbetsdugliga som blivit svårplacerade som arbetslösa på en svag arbetsmarknad.'
Enligt Sala Allehandas artikel vill socialdemokraterna skapa ännu fler subventionerade jobb genom ytterligare ett projekt, under namnet Komhall. Efter att under snart tio år ha studerat den svenska arbetsmarknadspolitiken från insidan kan jag bara säga att vi inte behöver ännu fler gratisarbeten som tränger undan riktiga jobb. Regeringen bedriver till exempel just nu en hetsjakt mot halvt invalidiserade långtidssjukskrivna människor, som går ut på att de måste skaffa sig ett arbete före en viss tidpunkt, annars förlorar de sin sjukersättning.
Vilka arbetsgivare anställer då dessa långtidssjuka personer, när de inte ens anställer de cirka 366 000 som är öppet arbetslösa eller i program? Förmodligen ingen, såvida det inte rör sig om lönebidragsanställning, där kostnaden för anställningen blir mycket liten. Detta är ett exempel på hur den socialdemokratiska politiken tränger undan riktiga jobb, i detta fall genom att höja smärttröskeln för personer som helt eller delvis friskförklarats av försäkringsläkare, trots att de lider av ständig värk vid utförande av vanliga arbetsuppgifter.
Ett annat sätt att tränga undan nya arbetstillfällen är att i praktiken höja pensionsåldern som (s) gjorde genom det nya pensionssystemet. Den som har haft oturen att ständigt vara lågavlönad under sitt arbetsliv, kanske med perioder av arbetslöshet, kommer inte att ha råd att gå i pension vid 65 års ålder. På så sätt förhindrar man att unga tar sig in på arbetsmarknaden och att arbetslösheten sjunker.