Bor du bra? Är din boendesituation trygg och hållbar på längre sikt? Har du möjlighet att leva efter dina politiska ideal?

Kanske är det ett kringflackande liv som gör boendefrågan primär för mig. Men jag märker samma tendens hos vänner som tröttnat på temporära andrahandskontrakt, dyra hyror och långa bostadsköer.

Vad har vi för alternativ här i Stockholm, utlämnade till marknaden och nyliberal bostadspolitik? Att hitta lägenhet är snudd på omöjligt har vi lärt oss, så vad som än bjuds tar vi tacksamt emot, även om det varken är i närheten av familj och vänner, ekonomiskt hållbart, en bra bostadsmiljö eller ens trivsamt.

Likformiga standardlägenheter i mil-jonprogramsförorter, taskiga SB-lägenheter i Husby, otjänlig miljö, trafikbuller, dyra hyror, stränga hyresvärdar med meterlånga listor över “trivselregler' som diktatoriskt begränsar utrymmet kan tyckas omöjliga att få bort. I denna bostadssörja finns det inte utrymme för kreativa boendeformer, nya initiativ eller drömmar. Det känns omöjligt att själv ta kontrollen om man inte har en massa pengar, rätt kontakter eller en jäkla tur.

Ensamstående föräldrar, gamla, studenter och lågavlönade kämpar för att ha råd med hyran och par tvingas leva i traditionell tvåsamhet för att klara ekonomin. Att komma och ställa krav på rätten att välja och finna alternativa lösningar kanske till och med verkar bortskämt och orealistiskt. Drömmarna och valmöjligheterna är en lyx som är få förunnade.

Så varför flyttar vi inte från stan? I Sveriges små och mellanstora städer och på landsbygden förs också en diskussion om leverne och boendeformer, men med en annan betoning på utbildningsmöjligheter, jobb och samhällsengagemang. Jag växte upp i en liten stad och det fanns bara ett alternativ för mig: att flytta. Flytta till storstan! I en mindre kommun kanske man kan välja mellan mysiga lägenheter, hus att renovera med stor eller liten trädgård, men inte när det kommer till inkomstgivande och utmanande jobb. Det kan också vara svårt att vara politiskt aktiv eller något annat än heteronormativ på landet.

Vad finns det för alternativ? Kan vi våga oss på att drömma om andra sätt att leva och bo, om att hjälpas åt, organisera oss för att många fler ska få det bättre? Tänk att tillsammans med andra kunna rusta upp ett hus där man kan bo och förverkliga de projekt som man så länge velat dra igång. Tänk om man kunde hitta kollektiva lösningar for matproduktion och energiförsörjning och få hjälp då och då med barnpassning.

Tänk att få ta mer kontroll över sitt liv, kunna skapa och välja hur och var vi vill leva. Att kunna föra politiken nära inpå det privata och vardagliga och utveckla en praktik efter sina politiska värderingar.

Eftersom samma ekonomiska och politiska processer styr och begränsar oss i stan såväl som på landet så måste de gemensamma lösningarna förverkligas genom att vi samarbetar med varandra. Vare sig vi vill flytta ut på landet, organisera ett schysst stadskollektiv, ockupera hus, bo i bil eller bedriva förortskamp behöver vi träffas, så att vi kan knyta samman våra projekt och se dem som delar av en helhet.

Har du drömmar, ideer och tankar (redan utarbetade eller inte alls)? Vi måste snacka ihop oss!