Vi har den senaste tiden läst mycket om vänsterpartiets partiledare Lars Ohlys problem med att göra upp med kommunismen. Ohly som hårdnackat vägrat svikta i sin politiska övertygelse. Denna politiska uppfattning som enligt vissa är den största hotbilden mot det demokratiska samhälle vi lever i i dag. Hur demokratiskt är Sverige egentligen?

Vi är på god väg att ge bort styret i vårt land till ett EU vars demokratiska förmåga är mycket bristfällig. Vi betalar enorma summor för att tillhöra ett enat Europa vars mål tycks vara att bli en superstat. Ett enat Europa som strävar mot en egen armé. Ett enat Europa där de fria marknadskrafterna styr, där företag flyttar till länder med billigare arbetskraft. Ett enat Europa där två framgångsrika svenska lastbilstillverkare inte tillåts gå samman på grund av starka aktörer med stort inflytande i EU, där lobbyism och mutor är en självklarhet.

Vad har då Lars Ohly med Europa att göra? Jo, han är en av de få av våra politiker som är motståndare till den EU-utveckling vi ser i dag. Han är en sann socialist som vill bromsa marknadskrafternas ökande makt genom att låta produktionsmedlen bli statligt eller kollektivt styrda. I dessa företag är det kortsiktiga vinsttänkandet inte lika viktigt, där är målsättningen att företagen överlever och att jobben räddas på sikt. Dessa företag är inte lika enkla för storföretagarna att köpa, suga ut och sedan flytta eller lägga ner.

Dessa företag skiljer sig också från aktiebolagen på en annan viktig punkt genom att här ses arbetarna som en tillgång och inte en kostnad.

Förändringarna ska ske genom en revolution, säger kommunismen, men det Ohly och hans anhängare troligtvis menar är inte en väpnad revolution utan en revolutionerande förändring, med ett annorlunda tänkande och sätt att se på våra produktionsmedel. Det är nämligen de som styr produktionsmedlen som har den verkliga makten. Den utveckling vi ser breda ut sig i dag är den kapitalistiska som går ut på att låta de företag som överlever konkurrensen växa sig ännu starkare. Storföretagarnas makt utökas medan folkets makt urholkas. Vi kan faktiskt snart vara i en liknande situation som vi hade i början av 1900-talet, där fackföreningar inte var tillåtna och där folket hölls borta från makten genom att inte få rösta.

Det kommunismen, kort och gott, står för är att minska klasskillnaderna genom att ta från de rika och ge till de fattiga.

Att vissa inom media och många högerpolitiker vill förinta ett sådant solidarisk tänkande är mycket beklagligt. Visst har ordet kommunism fått en dålig klang genom östblockets maktmissbruk och förtryck, men detta sker ju också i den kapitalistiska världen!

Jag högaktar Ohly som inte låter sig rubbas i sin politiska övertygelse, trots den tuffa kritik han utsatts för. Det behövs en person som vågar stå för sina ideal och som kämpar för att bromsa den oroväckande utveckling vi i dag har i Sverige.

Jag tror att vårt land aldrig kommer att bli en kommunistisk stat. Vi behöver dock en motpol till alla högervridna kapitalistbejakare som leder oss in i en värld med kortsiktigt girigt tänkande och där storföretagarna förflyttar makten allt längre bort från folket.