Jag läste Paola Masdeus Synpunkt i SFT den 2 okt och skulle vilja lägga till en sak. Nämligen att detta 'vi' och 'dem' existerar på alla plan mellan alla människor oavsett nationalitet. Även om det i detta fall är väldigt tydligt.

Jag satt själv och diskuterade fenomenet under en lunchrast på min nya utbildning. I en större klass grupperar sig folk ganska snabbt och ibland stagnerar dessa mindre kompisgrupper. Men vad är det som från början, från första dagen, får en människa att söka sig till någon annan? Jag skulle vilja hävda att det är det yttre först och främst.

Man dras oundvikligen till människor som tycks likna en själv liksom för att förenkla sökandet efter likasinnade. För att det är en männsklig instinkt och förenkling av tillvaron. Vill vi komma människor nära hinner vi kanske inte umgås intensivt med dem alla, utan är tvungna att välja ut ett axplock. Jag kan ju till exempel inte sätta mig ner bredvid var och en på ett fullt kafé bara för att välja ut vem som jag trivs bäst ihop med, vem som ger mig tankar och åsikter som jag kan växa av. Det finns liksom inte tid till det.

Det är ett historiskt faktum att människor klär sig efter politiska åsikter, livstro, grupptillhörighet eller annan symbolik. Kanske som orsak eller verkan av ovan nämda reflektioner. Och just härikring växer fördomarna, åtminstone tills vi konfronteras med dem. Vi placerar medmänniskorna i förutbestämda fack. Vid första mötet beroende på det yttre och den andres val av identitetsskapande stil och senare beroende på dennes inre tankar och känslor som vi speglas i.

Dessa fack tror jag till stor del skapas av ens egna erfarenheter, tidigare möten, men också av förutbestämda idéer och tankar kring samhällsgrupper. Jag tror därför bestämt att alla människor, prick alla, lever med dessa identitetsskapande inre 'vi' och 'dem' känslorna. Vi har ett behov av att visa för omvärlden och för oss själva vilka vi är och vilka vi inte är.

Det ska bli spännande att se om några av 'oss' dreadisar blir bästa polare med någon av 'de' välsminkande brudarna i högklackat...