I Tibetfrågan kan OS användas som politisk utpressningsmetod mot Kina, för vilka inget får störa det gyllene läget till total förening med väst. Möjligheten till en öppning för ett självständigt Tibet lär inte hamna i bättre dager.

Det är inte bara det tibetanska folket som hotas, även den tibetanska buddhismen och religionsfriheten är satt ur spel i Tibet. Kinas ockupation begränsar möjligheterna för den tibetanska buddhismens fortlevnad och den pojke som utpekats som reinkarnation av Panchen lama, Tibets näste andlige ledare, fördes bort och ingen vet om pojken och hans familj lever. Hur skulle omvärlden reagera om protestanter förblödde längs Lhasas gator eller om en nyss utlyst påve plötsligt skulle rövas bort?

Kinas invasion av Tibet under 50-talet tvingade Dalai lama, tibetanernas andlige - och även politiske - ledare i landsflykt 1959. Där inleddes ett lyckat väckelsearbete kring tibetanernas rätt till sitt land med en filosofi grundad på ickevåld, och en antikrigshandling i en epok fylld av lågintensiva, kalla krig var inte bara hedersamt utan vann sympatier.

Dalai lamas arbete gav honom Nobels fredspris 1989 men efter det har inte särskilt många steg tagits framåt. Ockupationen har intensifierats och många anser att Dalai lama har backat. Att kräva ett självständigt Tibet är, som Dalai lama numera hävdar, måhända 'orealistiskt', men kravet torde ändå finnas, om inte som en stötesten mot vad autonomiskt självstyre, som han i dag förespråkar, inom Kinas gränser skulle innebära för Tibet.

Ekonomiska strategier har ersatt kalla krig men då ockupanten heter Kina är det få som med trovärdig kraft ryter för ett självständigt Tibet, än färre som med ekonomiska kanaler skulle trycka på i frågan. Omvärlden väljer goda förbindelser med Kina framför tibetanernas rätt till sin egen stat och att inte förtryckas för sin livssyn. De projekt som är igångsatta, bland annat gasutvinning och en tåglinje som oåterkalleligt binder Lhasa till Peking, sker med utländskt stödkapital och tystnad. Dalai lama håller hedersamt fast vid ickevåldsprincipen. Mindre förståeligt är varför han inte uppmanar till OS-bojkott trots bevisen för vad Kina utsatt tibetanerna för bara sedan 7 mars. Hans terrorstämplingar och folkmordsliknelser föll aningen platt då han även kallade Kina för en 'god OS-värd'.

I ett läge då det åter talas om krafttag å Tibets vägnar är nog OS-spektaklet vad som kan tvinga Kina att börja lyssna. Vad kommer annars orka lyfta Tibet till dagordningen om OS tillåts flyta förbi och Kina, vilket är troligt, fördjupar repressionen mot tibetanerna?