Vikten av solidaritet för ett fungerande samhälle
Under Vetenskapsfestivalsveckan deltog Lotta Vahlne Westerhäll, professor i juridik och Elisabeth Gerle, Forskning och kultur, med flera i ett seminarie om samhällets dubbelnatur och om begreppet demokrati. Vi kan lära oss av tidigare försök och äntligen lyckas med den demokratiska tanken, skriver Eva Lindgren, som var där och lyssnade.
Hagströms perspektiv inbegrep en evolution som spann över 10 000-tals år, Wahlne Westerhäll fokuserade på rättsstatens definition medan Gerle tog fasta på den enskildes samt gruppers ansvar att inta en aktiv roll gentemot staten. Gemensamt i diskussionen var det individuella respektive kollektiva där Hagström upplyste oss om att det selektiva urvalet i naturen sker på en individuell nivå medan utslagningen i våra samhällen sker av hela grupper. Wahlne Westerhäll citerade rättsvetare från 1800-talet som menade att vi människor är födda som fria individer men måste ändå finnas i en kollektiv kontext och Gerle fokuserade på arvet från Rousseau som för Sveriges del inneburit svenska statens misstänksamhet mot individers och gruppers åsikter. Och visst är det som hon också nämnde en balansgång mellan samhällets aktörer där vi medborgare måste vara aktiva och påtryckande för att inte våra institutioner ska kunna missbruka sin position och strunta i sina åtaganden. Någon tillade även att en demokrati kräver upplysta individer.
Mina reflektioner förde mig till Elisabeth Langbys bok, Vinter i välfärdslandet, som förklarar hur världens första demokrati, den grekiska, kunde bli en demokrati. För att Greklands (Atens) medborgare skulle kunna ägna sig åt sina medborgerliga uppgifter istället för att endast arbeta för sitt uppehälles skull berodde demokratin av skatterna som utlänningarna och slavarna i Aten samt landets kolonier kring Medelhavet betalade. På varje atenare gick femhundra i kolonierna. Är inte likheterna med vår tid slående? Vår välfärd som beror av andras misär? Wahlne Westerhäll underströk vikten av solidaritet för ett fungerande samhälle, Gerle pekade på att samhället som ett avgränsat system löses upp idag av globaliseringen och Hagström framhävde det specifikt mänskliga - vår förmåga att kommunicera.
Visst inger detta hopp inför framtiden? Vi behöver inte med all denna insikt samt ett gränslöst samhälle fortsätta att begå Greklands och våra egna misstag. Tack vare de sista decenniernas teknologiska utveckling som ökat kommunikationsmöjligheterna, mobiliseras redan idag fredsrörelser, bojkotter och protester i solidaritetens tecken och för att förändra samhällen - även på "koloni" avstånd! Utan att ha full insikt vill jag ändå tro, med den (över)befolkning som vi idag har och som är historiens hittills största, att det är möjligt att genom en arbetsfördelning bereda var och en plats för ett aktivt deltagande i det som kanske kan bli jordens första icke-uteslutande demokratiska samhälle - någon gång i framtiden!?
