Kultur

Nu börjar vi jobba på första tidningen efter uppehållet. Tidningen kommer ut torsdagen den den 7 augusti.

Orusts Teaterförening har gjort sig omtalad för ett stort antal mycket välspelade amatörteaterföreställningar, inte minst Strindbergs Hemsöborna och Ibsens Peer Gynt. Den senare framfördes också, som nu Astrid Lindgrens Ronja Rövardotter, på Allmags trolska spelplats. Därför är det roligt att förkunna att Teaterföreningen återigen har lyckats; föreställningen är så genomarbetad och stämningsmättad, att det är en ren fröjd. Rollbesättningen är i stort sett perfekt; några av rollerna ageras också så nära det professionellas gräns att tiden tycks stå stilla. Ronjas frihetsbehov spelas kraftfullt fram av Rebecca Kaneld, med lika obändigt humör som man kan förvänta sig.

Den italienska 1700-talsdramatikern Carlo Goldonis Värdshusvärdinnan passar väl in på Gunnebo, efter en, oftast mycket välspelad, rad av satiriska Molièrestycken. Goldoni, mer känd för pjäser som Två herrars tjänare och Gruffet i Chiozza, skrev ofta både lustfyllt och samhällskritiskt och Värdshusvärdinnan är inget undantag. Just denna värdinna, vällustigt spelad av Caisa-Stina Forsberg, driver värdshuset med god ekonomi och dess trånande adliga gäster till vansinne.

Ulf Lundells Värmen och Vädermannen innehåller något av det bästa han skrivit. Han är på god väg att bli det han själv kanske alltid har önskat vara och det man innerst inne trott att han skulle kunna bli.
Men författarskapet- det lundellska bär en del rockarbråte fortfarande, vrakspillror från den borne musikern. Ett slags inskränkta och privatiserade frihetsideal som hängt med som utsmyckning och kosmetika kring allt han gjort, ett irrande i återvändsgränder, från att sparka politiska puritaner i häcken till att hamna i knepiga bråk med fittstim.