Klimatförändringarna är det största marknadsmisslyckandet som världen hittills har skådat, sa toppekonomen Sir Nicholas Stern när han i oktober 2006 lämnade över sin berömda rapport till Storbritanniens finansminister Gordon Brown. Citatet är slagkraftigt, jag har själv använt det för att illustrera hur illa ställt det är med klimatet. Men på senare tid har jag funderat över vad det verkligen betyder. Att klimatförändringarna är ett misslyckande är ju uppenbart. Men ett marknadsmisslyckande?

Utfallet av Durban gör att vi inte kan lita på en global uppgörelse. Vi måste förändra Sverige – och förlita oss på att människor i andra länder gör samma sak. 

Stockholms klimat- och sårbarhetsutredning framstår redan som inaktuell.

Den senaste ronden av FN:s klimatförhandlingar avslutades häromveckan i Bonn och jag vet inte vad jag tycker är värst: att de magra löften om utsläppsminskningar som utfästs kommer att leda till en uppemot fem grader varmare värld, eller att industriländerna – inklusive Sverige – uppenbarligen tänker låta världens fattiga ta den klimatsmällen själva.