Kolkraft – inte bara i Kina | Fria.Nu
Rikard Warlenius.

Synpunkten


Rikard Warlenius
Fria Tidningen

Kolkraft – inte bara i Kina

En klimatengagerad bekant berättar att hon satt ute i vintersolen i helgen och pratade med en granne om de bistra framtidsutsikterna. Grannen menade att jo visst är det hemskt, men vi i Sverige gör ju vad vi kan.  ”I Kina bygger de en massa kolkraftverk, sådana finns ju inte i Sverige längre.”

Att min bekant bor i stadsdelen Hjorthagen i Stockholm, bara ett par hundra meter från Sveriges största kolkraftverk, gör historien extra pikant.

– Men i Värtaverket eldar de ju med olivkärnor, visste grannen.

Det intrycket får man faktiskt om man har vägarna förbi. För där på fasaden hänger en gigantisk vepa med texten ”Ännu fler olivkärnor blir el och fjärrvärme”. Men den reklamen borde vara snudd på åtalbar. Enligt Värtaverkets egen miljörapport brände de visserligen något fler olivkärnor 2010 än året innan, men andelen fossila bränslen ökade. Olivkärnekrosset utgör bara två procent av verkets bränsletillförsel, medan Värtaverkets utsläpp från kol och olja i själva verket ökar mycket kraftigt: 2010 släpptes 45 procent mer koldioxid ut än 2008!

Värtaverket ägs till hälften av Stockholms stad, som titt som tätt skryter över sina miljö- och klimatmål, samtidigt som den andra hälftenägaren, finska statliga Fortum, skickar ut pressmeddelanden om satsningar på biobränslen (någon gång i framtiden). Denna uppenbara grönmålning av Stockholms i särklass största miljöförstörare – större utsläpp än från hela Stockholmstrafiken – borde vara en klockren nyhet, men jag har inte sett ett ord om detta i pressen.

En orsak är nog att grannen i Hjorthagen knappast är ensam om tron på Sverige som miljöföregångare. Budskapet har pumpats ut från så många talarstolar, debattsoffor och ledarsidor att det inte längre ifrågasätts ens hos den yrkeskår som har till uppgift att granska makten.

Därför tipsar jag härmed alla hugade att informera om och ta upp kampen mot de kraftvärmeverk som fortfarande spyr ut enorma mängder koldioxid, trots att de vore relativt billiga att ställa om till biobränsledrift. För det finns fler än Värtaverket, och de flesta av dem ägs ännu av kommunala energibolag och är direkt politikerstyrda. Andra har privatiserats, vilket kanske försvårar en omställning – men flera av de ”privata” energibolagen är faktiskt statliga, som Vattenfall och Fortum, och därmed känsliga för politisk påverkan.

En rad kraftvärmeverk kvalar in på den svarta topplistan över Sveriges största utsläppskällor. På sjätte plats finns Öresundsverket i Malmö, ett gasdrivet värmekraftverk som ägs av E.On och invigdes så sent som 2009 efter ett sorgligt beslut av S, V och Kd. På plats sju finns Värtaverket, och på plats nio det kommunala koleldade Arosverket i Västerås.

Lite längre ner hittar vi i tur och ordning Boländeranläggningarna i Uppsala, som drivs av Vattenfall och till stor del eldas med torv, Igelstaverket i Södertälje (kommunalt, torv), Karskärsverket i Gävle (ägs av Korsnäs AB, olja), kraftvärmeverket i Linköping (kommunalt, kol och olja), Helenholmsverket i Malmö (E.On, gas och olja) och kommunala Korstaverken i Sundsvall, där ett förslag av S och V i höstas om att ersätta oljepannan med en biobränsleeldad avslogs av de borgerliga partierna och, obegripligt nog, MP.

Sammanlagt stod den till stora delar offentliga energisektorn för en sjättedel av Sveriges utsläpp 2010, trots att vårt land har mycket goda möjligheter att ställa om till 100 procent förnyelsebar energi. En förutsättning för att koleldandet kan fortgå ostört är den hovsamma inställning från media och miljörörelse som gör att man kan bo rakt under en skorsten utan att känna till att den spyr ut fossil koldioxid.

Fakta: 

<h2>Rikard Warlenius är frilansjournalist och fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>

Annons

Rekommenderade artiklar

Rikard Warlenius.
Synpunkten
:

Tillväxtens stinkande baksida

Stanken avslöjar direkt att något är fel. På håll är landskapet slående vackert. I en glänta av regnskogen ligger hus och gröna fält som sluttar ner mot den stilla floden kantad av palmer. Men så fort vi kliver ur bilen drabbas vi av den intensiva, frätande, dödande stanken av råolja.

Fria Tidningen
Rikard Warlenius.
Synpunkten
:

Arbete är miljöförstöring

Aldrig har arbetsideologin uttryckts så extremt som i den portalparagraf som Socialdemokraterna ska anta på sin kongress i april. Där står: ”Skapandet av fler jobb och aktiva insatser mot arbetslösheten går före allt annat”. Allt annat – såsom friheten, rättvisan och sanningen – ska alltså underordnas jobben.

Fria Tidningen
Rikard Warlenius.
Synpunkten
:

Ska vi bara se på eller?

Klimatfrågan fick en välkommen comeback i partiledardebatten i SVT:s Agenda förra söndagen. Åsa Romson och Jonas Sjöstedt drog en grön lans mot regeringens klimatflegmatism, men tyvärr fick Fredrik Reinfeldt slutordet med en lång harang om hur förträffligt Sverige ändå är, hur vi är på väg att nå våra miljömål och hur långt Sverige har nått i jämförelse med andra EU-länder.

Fria Tidningen

© 2021 Fria.Nu