Normbrytande nyheter
Klas Lundström, född 1982, är författare och journalist som började skriva inledare för Fria Tidningar 2006. Klas har rapporterat från ett 30-tal länder för svensk och engelskspråkig press. Författare till en rad reportageböcker, bl.a om Östtimor, Västsahara, eurokrisen och Lapplands guldfeber.
Forne moderatledaren Gösta Bohman personifierade gårdagens utrikespolitiska spännvidd när han menade att människor i fattiga länder kan plocka bananer direkt från träd och bo i enkla skjul eftersom det är varmt.
Olika sidor på internet berättar om antalet människor som dödats i Irak sedan USA beslöt sig för att invadera landet för nära fyra år sedan. När jag hör av mig till organisationen Iraq Body Count meddelar de mig att de inte kan ge någon exakt siffra då dödsfallen, direkt orsakade av det politiska dödläget och blodspillningen, ständigt stiger.
Sexpartsamtalen nådde nyligen fram till en tillfällig lösning. Nordkorea går med på att nedmontera sin anrikning av plutonium mot att landet får materiellt bistånd i form av olja och mat. Dessutom öppnas de bankkonton som USA frös sedan Vita huset trodde att de användes för penningtvätt.
Asien blomstrar i globaliseringens tjänst. Men Filippinerna är det sällan någon som talar om. Det är kanske meningen. Den som besöker Filippinerna slås av hiskeliga klassklyftor, en för somliga återhämtande ekonomi och en marknad utan ansikte eller samvete.
Journalistik och politik har länge varit nära förgrenade. Deras långtgående samarbete och delade syften sträcker sig långt bak i tiden och i såväl demokratier, romarriken som Tredje riken. Sverige har inte varit befriat från fenomenet, något dess journalistkår och högbringadepolitikerkennel däremot högljutt fortsätter påstå, skriver Klas Lundström.
Jag befann mig på Salomonöarna i de flämtande andetagen alldeles innan inbördeskriget bröt ut. Det var 2003 och de två centrala öarna Guadalcanal och Malaita hade båda, förutom en oändlig historia kantad av konflikter gällande etnicitet, landvinningar, kulturell och ekonomisk kapplöpning och dylika missförstånd bakom sig, tagit klivet mot ytterligare en inbördeskonflikt.
Jag reste till Västsahara som korrespondent, som vem som helst, som en betraktare med öppna sinnen. En konflikt, en ockupation, kolonialism var vad jag mötte, alltsammans en sak nedskrivet på några papper. Naturligtvis en helt annan, obeskrivlig verklighet väl där, då dofterna, tårarna och förtrycket känns av överallt, där man inte kan vända blad.
© 2025 Fria.Nu