Regimen i Pyongyang har fått ut det man önskat sig av sexpartssamtalen: en eventuell militär invention från USA skulle fördömas, de ekonomiska sanktionerna riktade emot Nordkorea lättar och landets akuta brist på förnödenheter kommer att bistås utifrån med livsmedel och olja.
USA, som förutom sin huvudlösa politik i Afghanistan och Irak, fortsätter att agera världspolis i alla lägen. Nordkorea har man sedan länge vidhållit en benhård linje emot, och vi bör komma ihåg att de ekonomiska sanktionerna mot landet knappast har slagit mot politikereliten utan snarare mot befolkningen. Kärnvapenfrågan rör även Iran som USA bedriver en massmedial krigföring emot, genom att utmåla landet som farligt och direkt hotande mot världsfreden. Än så länge har inga bevis lagts fram som visar att Iran utnyttjar sin kärnkraftsframställning till något annat än energiförbrukning. Tills motsatsen är bevisad borde Iran inte i massmedia beskrivas som en kärnvapenstat.
De länder som inte följer icke-spridningsavtalet bör naturligtvis ifrågasättas, vilket skulle drabba Israel väldigt hårt. Kärnvapenfrågan är inte lika mycket en säkerhetspolitisk fråga som det är en ideologisk fråga. De västländer som sitter på kärnvapen uppmuntras inte statuera exempel på fredlig inställning utan får i egenskap av allierad till "den demokratiska världen" behålla sina stridsspetsar i försvarssyfte. USA använder kärnvapen i försvarssyfte vid invasioner av andra suveräna stater. USA har över 240 000 kärnvapensspetsar, Ryssland är närmast på 140 000. Att det skulle vara Nordkoreas fåtaliga spetsar som hotar världsfreden och inte förekomsten av massförstörelsevapen i sig är att förvränga den säkerhetspolitiska verkligheten. Att låta västvärlden införa sanktioner mot länder som väljer att införskaffa sig vapen som de själva sedan länge suttit på är inte bara djupt odemokratiskt. Det är maktfullkomligt.
När det gäller kärnvapenspridningen bör vi komma ihåg vem som först förenade utrikespolitik med atombomber. De som har sett till så att kärnvapen numera finns inom räckhåll för praktiskt taget alla stater som så önskar är desamma som pratar om frisläppta ekonomiska marknader som demokratins slutprodukt. I den pågående kärnvapendebatten nämns inte det faktum att vapenhandeln idag är en av de främsta inkomstkällorna för många länder, till exempel Sverige. Att handla med vapen är en mycket gynsam affär idag, tack vare "kriget mot terrorismen" köper länder hellre högtekonologisk vapenutrustning istället för att satsa pengar på sjukvård, utbildning och fattigdomsbekämpning. Kalla krigets rustställningar kostade de nordamerikanska skattebetalarna 13 biljoner kronor.
Frågan om världen är en säkrare plats efter att Nordkorea har gått med på att avveckla sin kärnvapenframställning är ointressant om man inte ifrågasätter varför vissa länder överhuvudtaget tillåts sitta på massförstörelsevapen.