Snart torde det vara glasklart för alla och envar hur yttrandefriehet och ekonomiska intressen har med varandra att göra, styrda av synliga och osynliga maktmonopol. Att tidningar och företag ägs av samma person är i dag högst vanligt och accepterat.
Journalistik är psykologisk krigföring. Särskilt tydligt har massmedias nedbrytande övertalningsförmåga tett sig under den gångna hösten, då ledande liberala Bonniertidningar hade bestämt sig för att mycket
ihärdigare än tidigare hjälpa de borgerliga partierna att 'vinna' riksdagsvalet 2006. Det är naturligtvis inte någon önskvärd bild att det vore tvärtom, att 'vänsterblocket' vore det massmedialt gynnade och de borgerliga misskrediterade, utfrysta och förnedrade av ledarsidor och statliga debattprogram. Det önskvärda scenariot vore en journalistik som slutade hyckla, som vågade stå för sina chefers givna manifest och politiska visioner.

Att stå fast vid påståendet att öppen opinionsbildning råder och att massmedia gör sitt yttersta för att ge sina läsare en så objektiv samhällsgranskning som möjligt är inte bara ett hån mot dem som fortsätter att ge etablerade dagsmedier en chans, utan även en medveten styrning rakt i gapet på det medierna säger sig motarbeta: ett samhälle där alla tycker likadant.
Politiska allianser i dag innebär mycket mer än fyra politiker och en kaffetermos. Det innebär mediaplanerare, lydiga skribenter som författar efter givna kommandon, sida vid sida med demokratin i turnébussen.
Folkpartiet är inte det enda parti som i ett demokratiskt system legitimt tillåts bedriva populism i tätt samarbete med allierade dagstidningar.

Vad är det uppfyllande syftet för samarbetet mellan journalistiken och politiken? En förklaring kan vara den tillfredställande maktrollen båda aktörer intar i människors liv, att kunna iaktta ordets och auktoritetens makt över andra individer. Andra förklaringar bör bottna i de facto att den ena parten numera inte klarar sig utan den andra. Ett system har formats där journalistiken andas genom politiken, och tvärtom. Vilket stöd skulle ett korrupt politiskt system som det västdemokratiska lyckas vinna utan hundratals dagliga artiklar, kolumner, debatter och ledarsidor som påminner läsaren om nödvändigheten i att tro på just det systemet? Däri finner man det psykologiska övertaget dessa maktinstanser inte bara välkomnar, utan till det yttersta, utnyttjar på ett farligt och odemokratiskt sätt.

Medieprofessor Kent Asps stora valundersökning visar statistik på vilket övertag den borgerliga alliansen erhöll i svenska medier månaderna före valdagen i september. Asp lade stor tyngd vid det faktum att något eller några partier aldrig tidigare har erhållit så positiv nyhetsbevakning som den här gången.
Detta är uppgifter som inte får sopas under mattan eller försvaras med enkla slutsatser kopplade till någon med ett torp i Sörmland. Den politiska baktanken är det väsentliga i det här fallet och ett tydligt bevis på journalistik som bedriver politik.