Den utrikespolitik Carl Bildt står för skiljer sig från Bohmans. Den är intellektuell och cynisk, helt åstramad och dirigerad av ekonomiska kalkyler och möten med lobbygrupper och intresseorganisationer som har fingrarna långt nere i syltburken och vänner nära den parlamentariska talarstolen.
Vilken inställning som är att föredra, Bohmans okunniga eller Bildts cyniska, är omöjligt att svara på, men tydligt är att moderaterna, Svenskt näringsliv och alliansregeringen har förtroende för Carl Bildt. Några komplikationer med utrikesministerns ekonomiska och politiska intressen ser inte Reinfeldt, som har fullt förtroende för en person som aktivt verkade för en invasion av Irak.

Skandalerna kring utrikesministern Carl Bildt fortsätter att debatteras. Förutom aktieoptioner i ryska gasledningar med Östersjöambitioner har Bildt varit styrelseledamot i bolag som borrat efter olja intill den humanitära katastrofen i Sudan, ett regelrätt folkmord Bildt av någon anledning väljer att inte erkänna.
Hans ekonomiska intressen inbakade i politiska kostymer har även fört honom till Balkan, Kaukasus, Turkiet och till den svenska infiltrationsfirman Kreab. I Sverige är vi lite förvånade, vi är inte vana vid den här sortens politiker. Förvånad borde ingen vara numera. Moderna politiker är affärsmän som talar om demokrati och fred och menar frihandel och åsiktsstyrning. Det parlamentariska rummet är inträdesbiljetten till styrelser, aktieoptioner och fredspriser. Carl Bildt är inte den enda som tagit klivet in i affärsvärlden efter vad som förutspåddes vara en avslutad politisk karriär. I västdemokratier är det ytterst vanligt att näringslivet blir demokratins förespråkare, i USA är det Wall Street, i Sverige är det Timbro.

Efter den förra borgerliga regeringens avtack i mitten av 90-talet försvann Carl Bildt till Balkan och ruinerna efter Jugoslavienkriget som fredsduva för europeiska intressen och har fram tills utrikesministerposten varit en framgångsrik affärsman och lobbyist. Bildt skiljer sig dock från många andra på den punkten eftersom han varit verksam inom så tveksamma områden som olja och krig, områden med goda ekonomiska profiter men som förutsätter mänskliga offer och politiska sanktioner.
Bildts tjänstgöring inom dessa tveksamma forum och företag anser han själv inte utgör något problem eller slår mot hans trovärdighet.
- Det tillhör min historia, kommenterade Bildt sina affärer i en intervju med SVT.
De senaste uppgifterna i Bildt-härvan kopplar utrikesministern samman med krigslobbygruppen Kommittén för Iraks befrielse (CLI), för vilken han agerade rådgivare. CLI var en öppen propagandamaskin som aktivt arbetade för en invasion av Irak och finansierades av USA:s vapenindustri och den kristna högern. Bildt skrev debattartiklar om nödvändigheten att röja Saddam Hussein ur vägen och förkastade sanktioner som påtryckningsmedel med invändningen att de inte skulle pressa Hussein utan 'hade bara stärkt stödet för diktatorn'. Med andra ord såg Bildt en invasion - som resulterat i över femtiotusen människors död och i att två miljoner människor flytt landet - som ett nödvändigt ont för Iraks trygghet och demokratiska process.
- Jag måste erkänna att jag inte grät när statyn föll i Bagdad, sa Bildt i samma intervju.
Många hävdar att svensk utrikespolitik förlorar sin trovärdighet på grund av Bildts privata affärer och i många avseenden är det riktigt. Men vilken slags trovärdighet och inför vem? Sanningen kring den utbredda politiska och ekonomiska korruptionen som västdemokratiska stater sysselsätter sig med inom till exempel vapenhandeln har äntligen nått allmänheten, något som dock inte lär förändra det politiska spelet utan blott minska folks förtroende för den parlamentatiska demokratin. Carl Bildt vet det och bemödar sig därför inte att förklara för väljarna varför han agerat som han har gjort.

Det politiska förtroende dagens politiker är beroende av bottnar inte hos väljarna, utan snarare inom lobbygrupper och globala företag. Dagens toppolitiker är inte bara 'demokratins representanter', de är även affärsmän med ekonomiska intressen som ofta blundar för brott mot mänskliga rättigheter om det finns skäl till det. Blott det faktum att Bildt rört sig i samma korridorer som personer som hetsade för en invasion av Irak för ekonomiska profiter gömda bakom lögner om massförstörelsevapen stryper hans trovärdighet som politiker i våra ögon, medan det heter 'betydelsefull politisk erfarenhet' på liberala ledarsidor.
Bildt demonstrerar tydligare än någon annan i Sverige vad modern utrikespolitik egentligen handlar om.