Normbrytande nyheter
Vi jublar över den arabiska våren. Frihet och demokrati åt alla! Men vi måste inse att allting inte ordnar sig bara för att en diktatur faller, inte av sig självt, som genom en naturlag. Mina tankar går till det syriska folket, till dem som flytt landet, till dem som dagligen riskerar sina liv i ett blodigt inbördeskrig.
Den 24 april 2010 ger den grekiska regeringen upp. Premiärminister Papandreou vädjar om hjälp från EU och IMF. Jag minns talet, allvaret i både ordval och tonfall. Uttrycket i premiärministerns ansikte.
När jag var barn drömde jag om att äga en ö. En ö mitt i Tigris där jag var prinsessa bland alla mina vänner. Vi lekte lekar tillsammans, gömde oss under träden och buskarna så att de vuxna inte hittade oss. Vi levde på fikon och andra frukter och drack vatten från en hemlig källa. Om nätterna sov vi i hyddor gjorda av palmblad.
Insatsen mot Libyen är laglig till följd av en resolution i FN. Frågan är dock om angreppet verkligen kommer att leda till ett maktskifte och en demokratisk utveckling utan onödig blodspillan.
Den Brittiska organisationen Iraq Body Count har genom de 400 000 dokument som publicerats av WikiLeaks kunnat lägga till ytterligare 15 000 döda till den långa listan av civila dödsoffer i det krig som USA kallade Operation Iraqi Freedom. De beräknar nu att antalet uppgår till 122 000.
När jag kom till Sverige trodde jag aldrig att jag någonsin skulle längta efter sol och sommar igen, att jag skulle titta på väderleksrapporten för att få veta hur vädret skulle bli nästa dag. I mitt hemland Irak var vi trötta på att det alltid var så varmt att vi inte kunde gå ut.
Jag har gjort en lång resa – från Bagdad till Göteborg, från öknarna i södra Irak till skogarna och sjöarna i Sverige. Det var en resa på många hundra mil men också en resa från en kultur till en annan, från det välbekanta till det främmande.
Det är inte bara de stora dramatiska händelserna, bombdåden med hundratals döda, som påverkar det dagliga livet i min hemstad Bagdad. Det pågår också skeenden i det tysta, händelser som inte skapar rubriker i världspressen, men i lika hög grad och med samma brutalitet formar människors öden. Det kan vara på sin plats att påminna om det när fokus nu förskjutits från Irak till Afghanistan.
När jag kom till Sverige som flykting efter Gulfkriget förstod jag att jag alltid på något sätt skulle vara en främling här, skriver Yusra Moshtat.
Jag har snart bott femton år i Sverige. Mitt liv i Bagdad börjar kännas avlägset, men jag har ännu mina minnen kvar, jag minns mitt barndomshem, huset i centrala Bagdad med sin trädgård, de blommande apelsinträden, rosorna, sommarnätterna när vi sov på taket under den stjärnbeströdda himlen.
© 2025 Fria.Nu