Precis som i Saddams fall lär saknaden efter al-Assad vara obetydlig, men vem kommer istället? Vi kan bara hoppas att de som gör sina röster hörda nu också har tänkt igenom hur man ska agera sedan. I annat fall riskerar Syrien att störtas ned för samma stup som Irak, och den arabiska våren att övergå i höst.

Jag fick ett oväntat samtal från Bagdad för några dagar sedan, från en barndomskamrat. Hennes familj arbetade för min familj men vi barn lekte ihop. Jag hörde genast desperationen i hennes röst. Nu bad hon om hjälp. Mannen hade stupat i kriget, hon har under flera år ensam försörjt sin familj, som inkluderar en handikappad bror.

”Yusra, du måste hjälpa mig. Jag har inga pengar, snart tvingas jag sälja mig för att kunna ge mina barn mat!”

Under vårt samtal bröts strömmen. Det visar sig att man bara har elförsörjning två timmar om dagen!

Efteråt mindes jag igen, det jag förträngt, livet jag lämnade, min barndom med Salwa i vårt sommarhus utanför Bagdad, huset hennes far skötte åt oss.

Intresset för vad som händer i Irak har svalnat men bomber briserar fortfarande på Bagdads gator, arbetslösheten är hög, människor kämpar för sin existens. De rika blir rikare, de fattiga fattigare – i ett land där vi har mer olja än vatten!

De vackra orden om demokrati och frihet har kommit på skam. Ockupationsarmén tågar ut och lämnar folket åt sitt öde. Nu riktas uppmärksamheten mot Syrien i första hand. Samma vackra ord, samma förhoppningar som för tio år sedan när Operation freedom inleddes.

Nyss läste jag att Storbritannien i hemlighet gett rebellerna i Syrien information om al-Assadregimens trupprörelser. President Obama varnar att USA kan ingripa i kriget om kemiska vapen används eller riskerar att komma på drift. Vackra ord och bomber räckte inte i Irak. Det krävs en strategi för att också säkra freden.

Vi måste helt enkelt ta lärdom av vad som hände i Irak, som fortfarande händer, där landet i praktiken är delat i nord och syd, i fattiga och rika, ett land i inbördeskrig med flera generationer berövade sina drömmar och förhoppningar om framtiden.

Tusentals människor har redan flytt Syrien, många fler står på tur. Det syriska folket riskerar att gå samma öde till mötes som miljoner irakier; ett liv i landsflykt, ett liv i yttersta misär, som för Salwa, den lilla flickan jag lekte med som barn, som nu kämpar för sin och sina barns överlevnad i ett land som slagits i spillror.