Läs mer på Syre!
Synpunkten
:
Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

Hösthyllning

Jag gillar hösten. Just nu sitter jag i mitt kök och ser solen lysa snett in genom fönstret; ljuset silas genom bladen på en stor alm som står utanför. Det blir fina, svajiga mönster på skåpluckor och kakel, bladskuggor som rör sig när vinden går i trädets grenar. Almens blad blir allt gulare. Jag har tagit in mina orkidéer från balkongen. Skymningen faller snabbare för varje dag. Jag tycker om gummistövlar, sockor, tjocka tröjor, paraplyer ... Ja, jag skulle kunna gå på i en lyrisk evighet om det här. Sommaren är alltid för kort, det vet ju alla. Men hösten är självklar, den bara är som den är. Det hör till att den ska vara mörk och kall och regnig och skiner solen någon dag så är det också helt okej. Hösten är vilsam och kräver ingen redovisning. Det är ingen som frågar: “Hur har hösten varit?” Och skulle någon ändå göra det mot all förmodan så kan man till exempel svara: “Tja, jag var förkyld.”

Fria Tidningen
Synpunkten
:
Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

Att rädda livet på en katt

Jag har en katt som är sjuk. Mitt i sommaren, nu när det är som vackrast. När man ska njuta av värmen och naturen och resa bort. Då går jag runt och vallar en liten spinkig kisse. Jag följer med honom ut, för säkerhets skull. Han går själv. Eller, vi går tillsammans. Det behövs ingen sele; han är sällskaplig, precis som en hund. Vi tar små promenader runt huset, på gräset, i parken. Ett varv kring koloniområdet om han är pigg. Han ser tossig ut, för pälsen är bortrakad på frambenen och sidan. Han har legat inne och fått dropp på djursjukhus. För fjorton dagar sedan kom han hem. Veterinären var pessimistisk. Ingen vet hur länge han ska klara sig.

Fria Tidningen
Synpunkten
:
Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

Rädda föräldrar och trotsiga barn

Jaha. Jag gjorde det igen. Hoppade in i en diskussion om barnuppfostran på nätet. Fast jag vet att det är ett hopplöst företag. Inte bara på nätet, förresten, det går lika dåligt att prata om sådant irl på kaféet, i vardagsrummet, var man än befinner sig. Jag vet inte hur många gånger jag har försökt och slagit huvudet i väggen, varför jag inte bara håller tyst. Kanske för att jag varenda gång blir så arg och engagerad, kanske för att jag en gång själv har varit ett missförstått och maktlöst barn. Kanske också för att jag vet att det finns så många som inte kan tala för sig, som aldrig kommer att kunna göra det om de inte får hjälp av någon som kan lyssna, tänka efter och se.

Fria Tidningen
Synpunkten
:
Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

Något slags monster

Ibland känner jag mig som Lars Ulrich hela dagarna. Ni vet, Metallicas trummis i Some Kind of Monster när han blir arg. När han skriker Fuck!!! en centimeter från ansiktet på James Hetfield, som ett led i deras rock’n’roll-terapi. Lars är arg på James för att han vill bestämma hela tiden. James är ett kontrollfreak som inte släpper jobbet ifrån sig en sekund. Och meningen är väl att Lars ska få uttrycka sin ilska. James bara sitter där helt orörlig och tar emot.

Fria Tidningen
Synpunkten
:
Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

Farväl till förorten

Jag bor i en förort till Stockholm. En så kallad närförort, söder om Söder, som betraktas som allmänt trevlig och fin. Låga hus, lekparker, nära till Nackareservatet. De som bor här trivs i grönskan och närheten till stan. Men inte jag. Och många gånger har jag undrat varför. Vad det är som gör att jag aldrig har rotat mig. Jag har bott här i åtta år. Jag gillar mina grannar. Jag tycker om min ljusa 40-talslägenhet.

Fria Tidningen
Synpunkten
:
Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

Sympati för Djävulen

Det har talats en del om psykvården den här våren. Om Anna Odells examensarbete på Konstfack, om psykiatern David Eberhards nya bok Ingen tar skit i de lättkränktas land och om Socialstyrelsens riktlinjer för kognitiv beteendeterapi. Och många tycker att psykvården måste förbättras. Men få vill ta reda på varför man blir sjuk. Hur man bär sig åt för att komma bakom symptomen. Se att det finns en människa med en historia där.

Fria Tidningen
Synpunkten
:
Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

Den stora tyckarmassan

Jag tycker inte om att tycka. Men det är vad man brukar göra i krönikor, eller hur? Ha åsikter, debattera, provocera, bråka, förändra världen, sjunga ut, ta i för kung och fosterland. Krönikörer gör ju så. De vill något hela tiden. Om inte annat så måste de framhäva sig själva och sin person: ”Kolla mig då, jag är så smart och modig, jag sticker ut hakan så långt jag orkar och får en käftsmäll varenda gång!”

Synpunkten
:
Helena Looft • Författare och fristående krönikör för Fria Tidningar

En ensam jul

Okej. Nytt år. Julen över. Allt är frid. Stjärnan blid. Nu slipper vi fundera på klappar och mat och släkten och konsumtionen och jordens undergång och alla ensamma som inte har någon att gå till när det är jul. Eller som har någon att gå till fast de inte vill. Jag mötte en av mina grannar dan före dan, en gammal tant som har ont i benen och trivs bra med sin undulat i sin lägenhet. Hon berättade för mig att hon drömmer om att få sitta hemma i lugn och ro på julafton; se på teve, prata med undulaten, äta lite skinka som hon har kokat själv. Men det får hon inte. Hon är tvungen att fira jul med sin sons familj. Svärdottern bjuder in hela släkten och om någon vägrar komma så säger hon upp bekantskapen, punkt och slut.

© 2025 Fria.Nu