Normbrytande nyheter
Att som nye S-ledaren Håkan Juholt tala så ofta och engagerat om barnfattigdomen – ett ämne som är så starkt kopplat till kvinnornas situation – och i sitt första maj-tal inte enda gång nämna ordet kvinna, borde vara näst intill omöjligt, menar Anna-Klara Bratt.
Nu är den här, den fjärde vågens feminism. Fast professor Tiina Rosenberg tyckte redan 2009 att vi hellre borde tala om transnationella feminismer. Begreppet ”fjärde vågens feminism” begränsar historien till ett västerländskt projekt och talar i huvudsak bara om vad vi sysslat med här.
I fredags firade nätverket och kvinnojouren Terrafem tio år. Hurra, hurra, hurra! Jag hade förmånen att få vara moderator på jubileet – trots att jag är svenne. Eller svenskafröken, som Özz Nujjen retades. Ministrar och partiledare avlöste varandra med gratulationer. Alla prisade verksamheten.
Bara några dagar före valet satt jag i ett intressant samtal med författaren och statsvetaren Anders Hellström. Det var med utgångspunkt från hans nya bok Vi är de goda (Tankekraft Förlag). Eftersom det bara var några dagar till valet fick vi låtsas som om valet redan ägt rum och att Sverigedemokraterna hade kommit i riksdagen. Anledningen till att vi kunde göra det var att vi båda har studerat partiets framväxt under flera år. Det var, som man säger, ställt bortom rimligt tvivel, att partiet skulle klara fyraprocentsspärren.
Till min förvåning var det grabbarnas Kvällsöppet på tv 4 som gav plats åt ett både oberoende och självrannsakande samtal om (S) och de röd-grönas läge härom kvällen. Ingen pajkastning, ingen debatt utan ett samtal. Herrarna Greider, Stjernqvist och Törnman våndades över de dåliga opinionssiffrorna, flankerade av SSU:s Jytte Guteland som förtvivlat försökte få tv-programmet att handla om sakpolitik; de utförsäkrade, de många unga arbetslösa och skolan.
Länge såg det ut som en läggmatch. Ministrar fick avgå på löpande band, den frivilliga a-kassan slogs i spillror och när finanskrisen briserade stod regeringen handfallen utan arbetsmarknadspolitik. Vid det här laget har fem toppmoderater fått bytas ut samtidigt som alliansens småpartier kippar efter andan vid sidan av de svällande ”nya arbetarpartiet”. Ändå har det inte lossnat för de rödgröna.
Lördagen den 19 juni 2010 var på många sätt epokgörande för Sverige. I historieböckerna kommer dagen så småningom sammanfattas som ”början till slutet för svensk monarki”. Det var dagen då prins Daniel Westling, hertig av Västergötland, inför hela det internationella garnityret, deklarerade att kärleken är störst av allt. Störst av allt. Smaka på den. Störst av allt är kärleken. Större än dig och mig, faen och hans moster. Större än kung och fosterland och följaktligen också större än monarkin.
© 2026 Fria.Nu