Terrafem, för er som inte vet, är en ideell organisation som arbetar för flickors och kvinnors rätt att leva utan mäns våld och dominans. Främst genom sin rikstäckande jourtelefon för kvinnor med utländsk härkomst, i vilken volontärer svarar på över 40 språk. De driver också en juristjour och jourboende för unga flickor.

Terrafem drivs av kvinnor med utländsk härkomst och är något så ovanligt som en intersektionell praktik. Terrafem fungerar på så sätt som en förebild för hela samhället. Genom att ta hänsyn till såväl etnicitet, kön och ålder kan de erbjuda dem som ringer ett skräddarsytt bemötande. Dessutom förvandlar de egenskaper som annars bara förknippas med utsatthet och problematik till ett eget kunskapsområde. Ett kunskapsområde där tvåspråkighet är en tillgång och annan bakgrund än etnisk svensk i det närmaste en förutsättning. Såväl volontärerna som Terrafem har något samhällsapparaten saknar – en unik kompetens och ett unikt förtroende.

Likt många andra ideella organisationer har det stormat runt Terrafem. Dels för att en upprörd opinion riktade höga förväntningarna mot samhället, som i sin tur ställde alla sina förhoppningar till Terrafem, efter de uppmärksammade morden på Pela och Fadime. Dels för att så gott som all kvinnojoursverksamhet bygger på frivilliginsatser. Att bära ett tungt samhällsansvar på frivilliga axlar sätter spår och måste man dessutom ständigt förklara sin verksamhet kan bördan stundtals bli tung. Inte sällan drabbas den här typen av organisationer av inre slitningar och kamp om arvoderade timmar.

Icke desto mindre är det Terrafem själva, genom sin ordförande Kariné Arakelian, som blickar framåt – har en vision. Hon blickar fram mot den dag då Terrafem inte längre behövs. Det är dit Terrafem strävar.

De som står bakom jourverksamheten, kräver långsiktig finansiering samt, som i fallet Peter Eriksson från Miljöpartiet, långsiktigt finansiering och ökade anslag.

Forskarna, Paulina de los Reyes eller Åsa Eldén konstaterar att verksamheten behöver få följa klienterna en längre tid. Erbjuda dem en säker landning. Pekar på övriga samhällets bristande insikt i problematiken. Och att de aktörer som redan finns ska få bygga vidare på sina verksamheter i stället för att konkurrensutsättas.

Jämställdhetsminister Nyamko Sabuni tycker att det räcker om kommunerna samordnar sig vad gäller särskilda jourer för kvinnor med utländsk bakgrund. Huruvida kommunerna bör eller ska erbjuda dessa samhällstjänster, är den eviga frågan? Och ja, nu ska de konkurrensutsättas. Det är bara jourerna själva som talar om att inte behövas.

Egentligen är det en enormt fattig tanke. Att samhället, för all framtid aldrig kommer att erhålla ett tillräckligt förtroende från våldsutsatta kvinnor i allmänhet och våldsutsatta utländska kvinnor i synnerhet, att vara den man ringer i kris.

Långsiktiga, utökade och garanterade anslag är det enda anständiga. Och ett rejält tack för alla utbildningsinsatser Terrafem bjudit på hittills. Och tack, Bernadita Nunez för ditt initiativ. Utan Terrafem hade Sverige varit ett fattigare land.

Terrafem, för er som inte vet, är en ideell organisation som arbetar för flickors och kvinnors rätt att leva utan mäns våld och dominans.