Det handlar om förvarstagna flyktingar som Migrationsverket inte anser sig kunna ta hand om och istället placerar i häktet eller i arresten. I Josefs fall bedömdes han ha ett så pass allvarligt självskadebeteende att förvarspersonalen inte kunde garantera hans säkerhet, enligt hans advokat Maarit Blomgren. Ingenstans i placeringsbeslutet står det något om att han skulle ha varit utåtagerande.

– Han ska ha dragit sig undan in på rummet, skadat sig själv och inte hörsammat när de skulle utrymma en lokal, säger hon.

Anledning nog att skicka honom till kriminalvården, bedömde en tjänsteman på Migrationsverket. Det trots att JO redan 2011 riktade mycket allvarlig kritik mot verket för att just placera förvarstagna migranter i häkte enbart med anledning av att de bedömdes vara en fara för sig själva. Något som det inte finns något lagligt stöd för och som kan spä på de psykiska besvären, enligt JO.

Asylgruppen i Malmö säger sig ha hört om flera liknande aktuella fall. Ricardo Guillen är i kontakt med en flykting från Libanon som sammanlagt tillbringat fyra månader i häkte på grund av självskadebeteende.

– Nu har han varit där i två månader, han mår fruktansvärt dåligt, jag har försökt hälsa på honom men har inte lyckats, säger Ricardo Guillen.

Förra året uppmärksammade även Röda korset att många migranter placerades hos kriminalvården istället för i Migrationsverkets lokaler, ofta med den enkla anledningen att de mådde så pass dåligt att de skadade sig själva. Problemet ligger i att Migrationsverket varken har lokaler eller personal som är rustade för de självskadande flyktingarna, säger Maite Zamacona Aguirre på Röda korset.

– Vi hade föredragit att de här människorna skulle vara i en annan miljö än häktet. När man tar ett sådant här beslut måste man ta hänsyn till vilken konsekvens det kan få för den enskilda personens hälsa. De flesta av de förvarstagna har heller inte begått något brott, därför är det också principiellt fel att sätta en sådan person i häkte.

Att bli placerad i ett häkte och inte på Migrationsverkets förvar innebär en helt annan isolering från omvärlden. I Josefs fall innebar det han gick från att få dagliga besök, ha en egen telefon, kunna röra sig i förvarets lokaler och kunna använda internet till att större delen av dagen sitta isolerad i en trång häktescell. Josef han sitta två veckor isolerad 23 timmar om dagen innan kriminalvården kunde boka ett besök med hans vänner i veckan. Innan dess hade han bara fått besök av sin advokat och en psykolog från teamet för krigs-och tortyrskadade.

– Det var skönt att träffa honom men det är jättejobbigt att se honom där, han får inte träffa några människor och är i cellen hela dagarna, säger Liisa.

Nicklas Axelsson som är försvarsexpert på Migrationsverket menar att rutinerna ändrats efter JO:s kritik. Att personer häktesplaceras endast om de också anses vara en säkerhetsrisk.

– Det är viktigt att besluten är välgrundade och välmotiverade. Jag är övertygad om att en person som redan mår dåligt inte mår bättre av att bli placerad i häkte men det är en avvägning som måste göras gentemot de andra som är förvarstagna. Att de också får en så trygg vistelse som möjligt.

Räcker det som anledning att man inte hörsammar när en lokal ska utrymmas?

– Det är alltid upp till situationen och omständigheterna. De riktlinjer som finns är att man ska följa en försiktighets- och proportionalitetsprincip. Men det är möjligt att det är något vi måste titta mer på.