Fria Tidningen

EU-beslut flyttar bort från offentligheten

EU-kommissionens beslut att förbjuda de bekämpningsmedel som tros ligga bakom massdöden av bin har mötts av jubelrop. Men i skuggan av beslutet har en av de intensivaste lobbystriderna i EU pågått.

Mer än 30 procent av all världens pollinering sker, och kan bara ske med hjälp av bin. Därför är den pågående massdöden av bin ett allvarligt hot mot den biologiska mångfalden och den framtida livsmedelsförsörjningen. Man har länge misstänkt att vårt moderna, högintensiva och storskaliga jordbruk där mängder av kemikalier och pesticider (bekämpningsmedel) används är en av de största bovarna i dramat. EU-kommissionen har därför lagt ett förslag om att förbjuda tre av de mest skadliga preparaten. Förslaget har lett till en av de intensivaste lobbystriderna i EU under senare år. Förutom kemikalieindustrin och producenterna av de tre växtgifterna: tyska Bayer och schweiziska Syngenta har vetenskapsmän, biodlare, jordbrukare, allmänhet, partier, politiker och miljöministrar deltagit i striden.

I Sverige har det varit relativt tyst om förslaget, trots att även vi har drabbats av en omfattande bi-död, medan det i övriga EU har rapporterats flitigt. Inte minst i Storbritannien där miljöminister Owen Paterson klargjort att han inte anser att det finns tillräckligt med vetenskapliga bevis mot de tre pesticiderna, trots många studier och rapporter. Ett personligt brev som Paterson skickade till växtgiftsproducenten Syngenta veckan innan omröstningen i Bryssel, som läckt till tidningen the Guardian, har väckt stor uppmärksamhet. Av brevet framgår att det inte är första gången som ministern har inofficiell kontakt med växtgiftsföretaget. Ministern uttrycker i brevet sin stora besvikelse över att EU-kommissionen har föreslagit ett förbud, att Storbritannien `har varit mycket aktiv i att ändra det´ samt att han två gånger har lyft frågan på jordbruksministrarnas rådsmöten. ”Våra ansträngningar ska fortsätta och intensifieras kommande dagar”, skriver han och ger därefter en indirekt hint att Syngenta kan kontakta universitets- och vetenskapsministern Willetts.

Lobbying och personliga informella kontakter mellan politiker och näringsliv såväl inom medlemsländerna som i Bryssel ökar. Samtidigt minskar medborgarnas, oppositionens och medias möjlighet till insyn. När Fria Tidningen ringde upp Lena Eks pressekreterare Erik Bratthall på miljödepartementet, vägrade han att delge hur omröstningen i Bryssel om förbudet hade utfallit. Det enda besked han kunde ge var att ”Sverige stödde EU-kommissionens förslag”. För övrigt hänvisade han till EU-kommissionen.

Allt fler EU-beslut fattas också bakom stängda dörrar, ibland av politiker men också mycket ofta av okända tjänstemän eller experter som representerar regeringarna. Enligt EU:s nya beslutsregler (den så kallade kommittologin) ska beslutet om ett pesticidförbud tas med kvalificerad majoritet av en expertgrupp från medlemsländerna.

Första beslutsdatum var den 15 mars i år då Sverige röstade för kommissionens förbudsförslag men det räckte inte för kvalificerad majoritet. Nästa beslutsdatum var i måndags den 29 april. Sverige och 14 andra länder röstade för ett förbud medan åtta länder röstade nej, däribland Storbritannien, Ungern, Portugal och Italien. Fyra länder lade ner sina röster. Inte heller denna gång nåddes kvalificerad majoritet. Enligt EU:s beslutsregler blev det då upp till EU-kommissionen att bestämma, som alltså nu har gett klartecken för ett förbud.

Exakt vad förbudet innebär blir känt först om drygt en vecka då den slutliga texten offentliggörs. Klart är dock att förbudet kommer att träda i kraft i december 2013 i hela EU. Senast inom två år ska förbudet ses över och under tiden ska ytterligare gifter studeras. Det kommer vara möjligt för enskilda länder att begära motiverade undantag och många befarar därför att förbudet inte kommer att bli effektivt. Men det kommer inte längre vara möjligt för svenska odlare att liksom i dag kringgå det nuvarande svenska förbudet genom att skaffa sig pesticidbehandlat utsäde från till exempel Tyskland.

Just nu är engelska forskare för andra gången i Skåne för att samla in 100 vallhumledrottningar för att sätta ut i Storbritannien, eftersom vallhumlan där är utdöd. Trots det röstade Storbritannien nej till förbudet för pesticider som tros döda bin.

Länkar:

• Miljöminister Owe Patersons brev till kemiföretaget Syngenta

• EU-kommissionens pressmeddelande efter måndagens beslut

• Kommissionens plan för att skydda bina

• Kommissionens samlingssida om biodling, honungsproduktion och vilda bin

• Kemiföretaget Bayers reaktion på EU-kommissionens förslag

Mer läsning:

• Artikel inför beslutet i the Guardian: "Insecticide firms in secret bid to stop ban that could save bees"

• Inslag i SR Ekot från 2009 om bi-döden och de aktuella pesticiderna: "Bekämpningsmedel kan ha orsakat bidöd"

• Artikel i the Guardian efter måndagens beslut: "Bee-harming pesticides banned in Europe"

• Artikel i tidningen the Independent efter måndagens beslut: "`Victory for bees´ as European Union bans neonicotiniod pesticides..."

• Greenpeaces reaktion på måndagens beslut

• Den aktuella dokumentärfilmen "Inte bara honung" av Markus Imhoof går i veckan upp på svenska biografer

Fakta: 

De förbjudna ämnena:

De tre ämnena som är så kallade Neonikotinoider som ska förbjudas är: Clothianidin, Thiametoxam och Imidacloprid som används bland annat vid odling av säd, raps, solrosor, sockerbetor och potatis.

Så röstade länderna:

I måndags röstade EU:s medlemsländer om EU-kommissionens förslag att införa ett förbud mot de tre giftiga ämnena. Så här röstade länderna:

För ett förbud röstade: Belgien, Bulgarien, Cypern, Danmark, Estlandm Frankrike, Tyskland, Lettland, Luxemburg, Malta, Nederländerna, Polen, Slovenien, Spanien, Sverige

Mot ett förbud: Österrike, Tjeckien, Ungern, Portugal, Rumänien, Slovakien, Storbritannien, Italien.

Avstod från att rösta: Grekland, Finland, Irland, Liatuen

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

EU på väg mot stormaktsdrömmen

EU-perspektiv

Sedan lång tid tillbaka finns det politiker som velat se att EU ska gå i riktningen mot en stormakt. De senaste åren har signalerna från kommissionen om en sådan målsättning blivit allt tydligare. MaLou Lindholm tittar närmre på hur nära att nå det målet vi är i dag.

Fria Tidningen

© 2025 Fria.Nu