Som ni kanske vet så betyder ordet ekonomi ”hushållning med begränsade resurser”, så det är inte konstigt att även vår ekonomi är i kris. Vi står inför kriser men också enorma möjligheter..

I dag kämpar människor på lokalt plan för att försöka göra det rätta, konsumera medvetet och ändra livsstil. Men vissa personer har mer makt än andra. De som har makt att stifta lagar och utforma skattesystem har det största ansvaret för att skapa samhällsystem som underlättar för hållbarhet.

Något som många nu börjat diskutera på allvar är tillväxten. Den tillväxt som är målet för all dagens politik är tillväxten i BNP, det vill säga värdeökningen på den samlade produktionen av varor och tjänster i ett land under en period jämfört med perioden innan. I en värld där mänskligheten som art är utrotningshotad på grund av vårt överutnyttjande av ekosystemet är det ett otroligt dumt politiskt mål att öka konsumtionen.

Då finns det betydligt trevligare mål, så som ökad lycka eller HPI-tillväxt. Happy planet index där människors välmående och ökade livslängd ger plus medan ökat ekologiskt fotavtryck ger minus. Så varför byter vi inte bara?

I dag är vi tyvärr bundna vid tillväxten på grund av hur vi organiserar ekonomin. Främst är det tre områden som måste organiseras på ett annat sätt: statens intäkter, folkets försörjning och penningsystemets uppbyggnad.

Statens intäkter. Skatterna är baserade på att folk lönearbetar för att producera och sedan konsumerar det som producerats. Om vi vill komma ifrån det beroendet så måste vi ändra vad vi beskattar. Miljöskatter kan vara sympatiska utifrån att vi ändrar om vad som konsumeras, men det binder oss fortfarande vid konsumtion. Ett annat förslag som skulle fungera på ett radikalt annorlunda sätt är landskatt. Förenklat kan landskatt beskrivas som att förvaltande av naturresurser beskattas. Alla levande varelser borde ha en grundläggande rätt till sin del av ekosystemets gratistjänster, då kanske de som anser sig äga jorden borde betala en viss hyra till det gemensamma?

Folkets försörjning. Vårt samhälle är uppbyggt kring att människor ska tjäna sitt livsuppehälle på produktion av varor och tjänster. Samtidigt har ekonomerna konstaterat att vi gått in i en utveckling som de kallar jobless growth, det vill säga att BNP ökar utan att bidra till nya jobb. Det är maskiner som gör jobbet och lönen tillfaller ägaren av maskinen istället för den som säljer sin arbetskraft. Man kan tycka att det är fantastiskt att maskiner gör jobbet åt oss så att vi kan få ägna oss åt trevligare aktiviteter, om det inte vore för att samhället inte delar på vinsten. Utifrån det är ett förslag att vi ökar fördelningen från rika till fattiga. Sen bör vi ifrågasätta huruvida användandet av fossil energi istället för mänsklig arbetskraft verkligen är ”effektivt” och ens möjligt på lång sikt.

Sist men inte minst på listan har vi penningsystemet. De flesta vet att det är riksbanken som står för Sveriges sedlar och mynt. Men dessa pengar utgör bara en väldigt liten andel, runt 4 procent år 2010. Resten av våra pengar skapas av privata banker i och med att de lånar ut pengar. Ett vanligt missförstånd är att banker lånar ut spararnas pengar, men så är inte fallet.

Dessa banker tar ränta av sina kunder i utbyte mot att de skapat nya pengar åt dem. Som ni kan räkna ut så är amorteringarna plus räntan mer än den ursprungliga skulden. Det innebär att bankerna totalt sett kräver tillbaka mer pengar än vad de har skapat.

Det enda som gör det möjligt att upprätthålla det här monetära systemet är att ekonomin växer i motsvarande takt och pengarna snurrar fortare och fortare. Annars blir det bubblor och systemet riskerar att krascha. Då får skattebetalarna betala notan för att rädda bankerna. Ägarna av Sveriges fyra storbanker tjänade förra året 81 miljarder kronor på privilegiet att skapa nya pengar genom att folk skuldsatte sig.

Många tror att det är något slags naturlag som det bara är att förhålla sig till, men faktum är att pengar är en innovation i ständig förändring. Bättre än dagens misslyckade system vore New Economics Foundations reformförslag för ett nytt penningsystem. Förslaget går ut på att rätten att ge ut nya pengar förbehålls riksbanken, att de nya pengarna distribueras via staten – som därmed inte behöver ta in så mycket skatt (vilket återknyter till detta om statens intäkter), och att privata banker istället får ägna sig åt att förmedla pengar mellan sparare och låntagare.

Det här är min önskelista på ekonomisk politik för en hållbar samhällsutveckling. Tre steg för att frigöra samhället från ett destruktivt tillväxtberoende.