I samband med den senaste IPCC-rapporten som släpptes i Stockholm i slutet av september har det framkomit att Ryssland har försökt påverka klimatpanelen så att den skulle lägga större tyngd på geoingenjörskap som en potentiell lösning på klimatkrisen.

Geoingenjörskap syftar i det här fallet till att kyla ner planeten genom att i stor skala manipulera klimatsystemet, till exempel ändra stratosfärens eller havens kemiska sammansättning.

Förslaget har dock fått stark kritik, såväl från flera nordiska regeringar som från ett stort antal ideella organisationer. Kritikerna pekar mycket riktigt på att geoingenjörskonsten kan få oanade, katastrofala följder. Vi vet helt enkelt inte hur planeten skulle svara på ingreppen.

Det finns något skrämmande naivt med den sorts ovetenskapliga vetenskapsoptimism som Rysslands regering ger uttryck för. De, om några, borde vid det här laget ha dragit lärdomar av sina egna erfarenheter av konsekvenserna av den sorts socialt ingenjörskap som var vanligt under Sovjetdiktaturen.

Hur de trodde att politiker och byråkrater perfekt kunde planera ekonomin, jordbruket och produktionen uppifrån, bara de hade tillräckligt med information och avancerade uträkningar. Och hur dessa planer ofta resulterade i svält och andra katastrofer som de inte hade lyckats förutspå.

Man kunde hoppas att dessa erfarenheter skulle leda till att försiktighetsprincipen fick råda, men så verkar inte alls vara fallet.

Enligt en studie från forskare vid Chalmers tekniska högskola har i alla fall svenskarna börjat tappa tron på tekniska lösningar på klimatkrisen.

År 2005 trodde majoriteten att tekniken var lösningen, men fem år senare hade andelen sjunkit betydligt. Istället anser nu en majoritet av svenskarna att det är livsstilsförändringar som krävs för att komma till rätta med klimatproblemen. De där revolutionerande tekniska uppfinningarna som ska förändra allt verkar inte uppenbara sig.

Så vad är det för livsstilsförändringar som krävs? Räcker det att vi i vår livsstil byter till konsumtion av grönare teknik? Och vad är i så fall grönare teknik?

När jag lyssnar på politiska förslag verkar det som att det är solceller och elbilar som hägrar i mångas framtidsvisioner. Det må vara bättre än dagens konventionella energislag och fordon, men som jag ser det så löser det inte det övergripande problemet.

För faktum är att mänskligheten inte bara står inför en oljetopp och klimatförändringar. Vi står inför en rad sammanhängande miljöproblem, så som utfiskning, ohållbar hantering av fosfor, vattenbrist i många delar av världen, spridning av farliga kemikalier och artutrotning, för att bara nämna några av de problem som industrisamhället skapar.

Om vi skulle lyckas byta ut all fossil energi mot förnyelsebar skulle vi visserligen lyckas avvärja det överhängande hotet om en klimatkatastrof, men de flesta andra hoten mot vår livsmiljö skulle kvarstå. Vårt överutnyttjande av jordens kapacitet kan fortgå även om fabriker och skövlingsmaskiner drivs av biogas och sol-el.

Om vi ska finna en verkligt grön, teknisk revolution tror jag att vi är tvungna att titta bakåt i historien på de innovationer som gjordes innan kol, olja och kärnkraft började driva den industriella utvecklingen. Den vattendrivna mjölkvarnen, den handvevade vispen, cykeln och den hästdragna plogen är exempel på tekniska lösningar som ur ett energi- och naturresursperspektiv är extremt effektiva.

Jag är övertygad om att om vi ska lyckas ställa om till ett hållbart samhälle så måste vi i högre grad börja använda vår egna mänskliga kraft för att skapa saker och ta oss framåt. Att låta maskiner göra jobbet åt oss må vara ”billigt” i vårt galna ekonomiska system, men det betyder inte att det verkliga priset, i form av en förstörd planet, är lågt.

En övergång till mer lågteknologiska lösningar är den tekniska revolution vi tycks behöva för att kunna leva ett gott liv länge här på jorden.

Ylvas personliga erfarenhet är att mat, tyg och verktyg som vi själva har producerat eller sett produceras från råvara till färdig produkt blir enormt värdefulla och riskerar inte att slängas på soptippen i första taget.