Allt började när Margreth Heirås, som är aktiv i asylrörelsen, kom i kontakt med asylsökande Abdullahi och hans familj. För att hjälpa familjen ekonomiskt startade Margreth Heirås en insamling. Men Abullahi ville hellre jobba och de fick då idén att starta ett företag som kunde ge asylsökande arbete. Resultatet blev Arbetskooperativet Solidaritet, Abis, som startade hösten 2011 och där Abdullahi nu är anställd.

– Det känns väldigt bra att få jobba på ett ställe där jag trivs. Nu städar jag en tandläkarklinik och en förskola, säger han.

I dag erbjuder kooperativet tjänster inom bland annat hemstädning, målning och tapetsering. Abis har kollektivavtal och medarbetarna, som alla är asylsökande eller nyligen har fått asyl, har en timlön på 120 kronor. Styrelsen däremot jobbar ideellt. I dagsläget har Abis fem medarbetare och fem volontärer. Under årets första kvartal omsatte Abis en halv miljon kronor. För att kunna betala kollektivavtalsenliga löner bör hemserviceföretags timpris för kunderna ligga på 300-400 kronor i timmen. Abis tar 300 kronor i timmen, men ser hur andra företag tar lägre priser.

– Jag tror att de utnyttjar folk helt enkelt, säger Love Lidén, Abis styrelseordförande.

Både Abdullahi och Maria, som jobbar med hemstädning för Abis, har upplevt den svenska arbetsmarknadens baksidor. Abdullahi jobbade tidigare med att byta däck. Timlönen låg på tio kronor. Marias man blev erbjuden 30 kronor i timmen för ett jobb och hon berättar att de också tvingas betala överpris för sin andrahandslägenhet.

– När man inte har några rättigheter i ett land, och inte kan överklaga och ha lagen på sin sida, då blir man utnyttjad, säger Maria.

Hon har bott i Sverige i sju år, tre av hennes fyra barn är födda här. I Kosovo jobbade hon som polis och hon är även utbildad lärare. Ändå är det svårt att få jobb i Sverige.

– Från början var det svårt att ta till mig att jag inte skulle kunna jobba som polis eller lärare här, utan att jag skulle jobba med städning. Men det är jättebra nu, vi har pengar till lägenhet och mat och allt, säger hon.

Både Maria och Abdullahi har erbjudits ekonomisk hjälp av vänner, men för dem är det viktigt att ha ett jobb.

– En del frågar om jag vill ha pengar eller om de ska betala min mat, då känner jag mig hemsk och ledsen och tänker: vad är det för situation jag har? Men om någon ber om hjälp med städning är det en helt annan sak. Då hjälper vi varandra, säger Maria.

det var inte självklart för Margreth Heirås att starta ett företag just inom rut-branschen.

– Det är ett överklassbeteende att ha städhjälp hemma. Större delen av pengarna för rut-avdraget går till medel- och överklassen.

När kunder är för ”snorkiga”, som Margreth Heirås uttrycker det, säger Abis upp kontakten med kunden.

– Man ska ha respekt för dem som kommer och utför arbetet. Är kunderna oförskämda går vi inte dit.

Men Abis har mött större problem än oförskämda kunder. De har blivit hotade av högerextremister.

– Jag och min familj blev uthängd på Avpixlat och personer har både hotat att döda och våldta mig. Jag kunde inte bo hemma under en period, berättar Margreth Heirås.

Personer från Avpixlat försökte också komma åt Abis anställda genom att beställa tjänster under falsk flagg.

– Som tur var upptäckte vi det eftersom de skröt om det på hemsidan.

Sedan dess är Abis mer noggrann med att kolla upp sina kunder i förväg. Men de högerextrema hoten avskräcker dem inte, den antirasistiska kampen är en del av projektet.

– Det är inget självändamål att ha en städfirma, för oss handlar det om att ge arbete åt målgruppen och att krossa rasismen. Om diskrimineringen på arbetsmarknaden avskaffades skulle varken rut-avdraget och Abis behövas, säger Love Lidén.

Maria och Abdullahi heter egentligen någonting annat.