I mitten av april kommer kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) att åka till Shanghai för att skriva under ett förlängt samförståndsavtal. Detta efter att en enig kommunstyrelse förra veckan röstade för att avtalet förlängs fram till år 2016. Samarbetet har pågått sedan 1986, med ett uppehåll efter massakern på Himmelska fridens torg 1989.

Elisabeth Löfgren, pressekreterare på svenska Amnesty, säger att Göteborgs stad borde fundera ordentligt på vad som är syftet med samarbetet.

– Kina är ett land som grovt kränker mänskliga rättigheter. Även om det inte är avsikten så kan man ge Kina goodwill genom utbytet och därmed sanktionera brott mot de mänskliga rättigheterna.

Folkpartiet har tidigare varit kritiska till att det så kallade positionspappret, som är en instruktion till representanter från Göteborg, inte har ställt krav på att Göteborg ska verka för mänskliga rättigheter i utbytet.

I det nu gällande positionspappret är fokus på bland annat kultur, forskning, utbildning och handel, men i ett stycke nämns att företrädare för Göteborgs stad ska redogöra för betydelsen av mänskliga rättigheter. Men i själva samförståndsavtalet, som är det dokument som Shanghai ska skriva under, nämns inte demokrati och mänskliga rättigheter med ett enda ord.

– Varför finns det bara med i det svenska dokumentet? Det är ganska fegt, säger Elisabeth Löfgren.

Thomas Martinsson (MP) är kommunalråd med ansvar för mänskliga rättigheter. Han säger att tjänstepersoner inom Göteborgs stad har försökt få med skrivelser om mänskliga rättigheter i avtalet, men att man inte kommit överens med företrädarna för Shanghai.

Varför stoppade ni inte avtalet och krävde att Shanghai godkände att mänskliga rättigheter skrevs in, för att trycka på?

– Det gick inte att komma längre. Vi fick ta det som det var eller bryta kontakten, och vi gjorde avvägningen att det finns större möjligheter att arbeta med mänskliga rättigheter och miljöfrågor utifrån detta avtal som grund än att helt bryta partnerskapet. Det är klart att det vore bättre om det var med i själva avtalet, nu blir det ensidigt från vår sida. Inför nästa gång får vi fundera på om vi borde lägga mer tyngd på mänskliga rättigheter i avtalet, säger Thomas Martinsson.

På pappret verkar det främsta skälet att förlänga avtalet vara att främja handels-, forsknings- och kulturutbyten, snarare än att främja mänskliga rättigheter. GFT påpekade det i ett mejl till Anneli Hulthén.

– Göteborg är en internationell stad och jag ser stort värde i internationella kontakter. Det nya avtalet pekar på samarbete inom en rad områden såsom kultur, sociala frågor, forskning och utbildning, mobilitet, stadsutveckling, energi och miljöteknik, handel och turism. För Göteborgs Stad är frågor om demokrati och medborgardialog förstås integrerat i alla dessa områden, skriver Anneli Hulthén.

– Jag är också övertygad om dessa möten kommer att kunna ge nya perspektiv som i förlängningen kan främja den demokratiska utvecklingen i Kina.

Elisabeth Löfgren hoppas att Göteborg ska göra allvar av dialogen om mänskliga rättigheter.

– Shanghai är en blomstrande stad och det finns säkert massa intressanta utbyten. Men yttrandefriheten är inskränkt, människor tvångsvräks och det förekommer dödsstraff. Vi säger inte att Kina ska isoleras, vi på Amnesty hade gärna åkt dit och pratat mänskliga rättigheter – men vi släpps inte in. Göteborg måste ta sitt ansvar och föra dialog om mänskliga rättigheter, säger Elisabeth Löfgren.