Samarbetet med Shanghai har pågått sedan 1986 och för ett par veckor sedan presenterades en utvärdering av samarbetet. Göteborgs stads egen tidning Vårt Göteborg skriver att ett av skälen till utvärderingen var just kritiken mot ett samarbete med världens största diktatur. Men detta är inget Börje Johansson, professor i nationalekonomi som gjort utvärderingen känner till.

- Nej, någon tydlig sådan formulering fanns inte i uppdraget, det handlade mest om de ekonomiska konsekvenserna för Göteborg och dess invånare, säger han.

Och i utvärderingen finns nästan ingenting formulerat kring mänskliga rättigheter, vilket går helt i linje med Göteborgs fasta hållning i frågan; Göteborgs kommun sysslar inte med utrikespolitik, och det är heller inte företagens uppgift. Man hänvisar till UD:s riktlinjer kring mänskliga rättigheter.

- Det är svenska statens uppgift att arbeta med den typen av frågor. Det går ju inte att 280 kommuner eller hur många som är i Kina, jobbar var och en, sa kommunstyrelsens ordförande Göran Johansson i en intervju i TV4 Göteborg i samband med att Shanghai-avtalet förlängdes den femte oktober.

Men svenska staten, i detta fall UD, är inte helt enig med Göran Johansson.

- Detta är faktiskt en felsyn, det är i själva verket tvärtom, menar Jan Nordlander, Sveriges ambassadör för mänskliga rättigheter. Rättighetsperspektiven bör vara integrerade i kommuners och företags arbete. Om man gör affärer förespråkar vi på UD att kommunen eller företaget försöker förvissa sig om att deras utländska partner inte kränker de mänskliga rättigheterna.

I detta glapp arbetar således både Göteborgs stad, Kinarådet, Business Region Göteborg och alla företag däri och däremellan med att upprätta samarbetsformer mellan Göteborg och Kina, i detta fall Shanghai.

Lilly Wang har mångårig erfarenhet av att jobba i Kina med att söka utländska investerare till olika kinesiska företag.

- Ignoransen hos Göteborgs kommun och företag är alarmerande. Det är bättre att de är ärliga och säger att det bara handlar om pengar och att UD får stå för moralen, säger hon.

Wang menar vidare att det är viktigt att människor förstår hela bilden och inte bara köper politiska retoriska argument. Hon berättar hur hon med egna ögon har sett hur utländska direktinvesteringar används i Kina. Stora företagsledare är mer eller mindre uteslutande medlemmar i partiet, annars skulle de bli förföljda, och skatterna till staten är höga. Dessa pengar används bland annat till att köpa vapen som används mot till exempel Burma och Taiwan, och nyproduktionen av fängelser har varit stor de senaste tjugo åren. Detta gör att gränserna mellan det privata och det statliga är mycket svävande, menar Wang.

- Just Shanghai är ju dessutom berömda för sin framgångsrika jakt på Falun Gong-utövare, suckar hon.

Men de som arbetar med samarbetet med Kina i Göteborg ser det hela på ett annat sätt, vilket även framgår tydligt i utvärderingen av avtalet.

- Vi är övertygade om att ett ömsesidigt samarbete är det bästa. Genom att visa hur vi jobbar kan vi vara ett gott exempel för Kina, menar Håkan Beskow, internationell chef på stadskansliet på en knastrig telefonlinje från Shanghai. Och han menar att det inte är deras uppgift att peka på hur kineserna ska sköta sina affärer, utan att man genom att åka dit och att de får komma hit kan visa på hur man arbetar i en demokrati och därigenom ha en öppen dialog.

- Jag önskar att de visste hur många kineser som skrattar åt detta, menar Lilly Wang. Det handlar om att människor som kanske aldrig har varit utanför Kina får åka på gratissemester där de lär sig strategier för hur man bäst hanterar svenskar i en affärssituation. Jag inser att det låter hårt men man måste förstå att man har med världens största diktatur att göra, och att kommunens ansträngningar faktiskt understöder en repressiv regim, menar hon.

I somras skrev GFT om att Ostindiefararen inte hade någon policy formulerad kring mänskliga rättigheter. Svenska ostindiska kompaniets, SOIC:s vd, Stellan Mjärdner, erkände då att de inte hade hunnit tänka på mänskliga rättigheter men att de generellt tycker som UD. Mjärdner befinner sig nu med övriga delegationen i Shanghai och när GFT ringer menar han att SOIC fortfarande inte har någon egen policy utan står fast vid att de följer UD:s riktlinjer.

- Visst kan de hänvisa till UD, men vad betyder det? Det handlar inte bara om att låta bli att kränka mänskliga rättigheter, vi har även skrivit under på att preventivt värna mänskliga rättigheter. Vi bör således inte ge oss in i sammanhang där vi riskerar att kränka dessa rättigheter, menar Jan Nordlander på UD.

- I vårt fall handlar det ju mer om en symbolhandling. Vi kan inte gå in och ha en uppfattning om hur våra samarbetspartners sköter sina affärer, menar Stellan Mjärdner.

- UD uppmuntrar att man gör en tredjepartsverifiering där en utomstående organisation går in och kollar upp förhållandena hos samarbetspartnern. Hjälp finns att få om man vill ha den, säger Nordlander. Konsekvensen av oförsiktigt handlande blir kanske främst skammen om media slår upp något företagen gjort. Och det kan ju slå väl så hårt, men tyvärr blir det aldrig tal om rättelse hos de utländska företagen, fortsätter han.

Kontentan av kommunens och i detta fall Ostindiefararens resonemang är således att det är statens jobb att bedriva utrikespolitik. Men eftersom UD inte har några konkreta ramar för den här typen av samarbeten så fortlöper samarbetena mellan Göteborg och Kina i gapet mellan statliga riktlinjer och individuellt ansvar som ingen vill ta.