”Irak eller Al-Maliki” var rubriken för de massiva demonstrationerna den 22 februari tidigare i år då 10 procent av Iraks befolkning deltog. Välorganiserade, fredliga demonstrationer och sit-ins har avlöst varandra och vuxit i styrka sedan 25 december förra året under medial tystnad. Åtta fredliga demonstranter sköts till döds av irakisk militär i Falluja den 25 januari.

Kraven riktar sig mot ockupationens hjärta, dess påbjudna ”politiska process” och konstitution. De riktar sig mot den bottenlösa korruptionen, mot den fattigdom och misär människor lever under i det oljerika Irak där Al-Maliki, Talabani och Barzani blivit miljardärer på ockupationen och 800 miljoner dollar olagligt förs ut ur landet varje vecka. De riktar sig mot massarresteringar och repression, mord, tortyr och avrättningar som drabbar den folkliga rörelsen, men även sunnitiska politiker. De riktar sig mot antiterrorlagen och konstitutionen som möjliggör arrestering av släktingar. Oppositionella kallas för terrorister och anklagas för att tillhöra det förbjudna Baathpartiet.

Ockupationsguvernören Paul Bremers ”avbaathifiering” tvingade bort välutbildad medelklass från vård, utbildning, stat och kommun. 40 procent av medelklassen har flytt och många har mördats. Rapporter om systematisk tortyr och våldtäkter av kvinnor som anhållits istället för sina manliga släktingar i ett fullständigt rättslöst Irak, har upprört befolkningen, liksom de många fångar som torterats till döds. Folket kräver att oskyldiga fångar friges.

USA påtvingade det sekulära Irak ett sekteristiskt kvotsystem enligt religiös och etnisk tillhörighet vid alla val, en gammal kolonial metod för att söndra och härska. USA gynnade extremt shiamuslimska och proiranska partier som utövare av denna politik. De kom med ockupationen till ett Irak där det var ofint att fråga om någon var sunni eller shia.

Gamla amerikansk-israeliska delnings- och destabiliseringsplaner för att härska och söndra, föreligger för Irak. Obamas vicepresident Joe Biden hör till dem som öppet förespråkat delning. Han lade fram ett sådant förslag för senaten 2008. Samma planer drabbar nu Syrien och drabbade Libyen. Ett splittrat och destabiliserat mellanöstern är lättare att behärska.

Demonstranterna i Irak säger nej till denna sekteristiska politik och ropar paroller om ett enat Irak, mot splittring och delning: ”Vi är alla irakier”. De får stöd av shiitiska religiösa ledare och shiitiska delegationer som lyckas ta sig till Anbarprovinsen. Bagdad är en belägrad stad och folk hindras att ta sig till de demonstrerande provinserna och Bagdad har stängts för resande från dessa städer. Den traditionella gemensamma fredagsbönen sunni-shia förhindras av militär.

Irak har sitt svarta guld, eller sin ”förbannelse” som det också uttrycks. 80 procent av Iraks med stolthet nationaliserade olja har sålts ut. Inte bara Al-Maliki fruktar den folkliga rörelsen. Det gör även oljebolagen som vill ha kvar Al-Maliki som garant för alla de olagliga kontrakt som undertecknats med de tidigare utslängda oljejättarna och andra bolag och det trots den dysfunktionella regeringen som på inget sätt lever upp till att skapa en infrastruktur som passar bolagen. Tvärtom.

Exxon följt av Total och Chevron har dessutom i strid med Iraks gällande oljelag skrivit kontrakt direkt med KRG (irakiska Kurdistan). Det kan nog uppfattas som en del i splittrings- och fragmentiseringspolitiken som hotar hela regionen. Att Exxon nyligen låtit hyra in USA:s tidigare ambassadör James Franklin Jeffrey som rådgivare, förstärker den tolkningen.

Dessutom har Exxon anställt Condoleezza Rice och tidigare Bagdadambassadörerna Zalmay Khalilzad och Ryan Crocker som experter på Irak. Exxons oljefält i norra Irak sträcker sig över provinsgränsen till så kallade ”omstridda områden” och kan bara ge upphov till konflikter.

USA har medvetet förstört den irakiska staten och dess institutioner, bombat skolor, sjukhus, städer, ministerier med undantag för oljeministeriet, en ofattbar förstörelse. Ockupationen har fullständigt slagit utbildning och sjukvård i spillror. En generation med stor andel analfabeter växer upp.

USA:s användande av uranvapen, vit fosfor och andra kemiska vapen är krigsbrott. Det växande antalet nyfödda med fruktansvärda missbildningar, ökande cancer och andra sjukdomar är en katastrof i dag och för framtiden. Och sjukvården är ödelagd.

84 procent av Iraks institutioner för högre utbildning har förstörts eller plundrats. Ockupationen har kostat 1,5 miljoner irakier livet och tvingat 5 miljoner på flykt i och utanför landet. Varför tillämpas inte folkrätten i Irak? Varför råder sådan tystnad? Är våra ekonomiska intressen helt överordnade brotten mot mänskliga rättigheter i Irak?

2013 är ett internationellt år för Rättvisa för Irak – de skyldiga ska ställas inför rätta. De ska inte slippa undan, vilka de än är!