Två sidor av samma bruna mynt
Det grekiska nazistpartiet Gyllene gryning anordnade nyligen ett läger där barn i åldern sex till tio år fostrades i "nationell medvetenhet" och "grekiska ideal". Den här sortens fotarbete för att förbereda vita européer inför den ariska rasens krig för överlevnad är inget nytt fenomen: i Sverige har skogsläger ägt rum i allehanda nynazistiska strömningars regi, i Ungern "försvarar" medborgargarden invånare mot romer.
Men frågan är var gränsen går för den huvudlösa sortens nazism och politiskt sanktionerad rasism. I Frankrike utvisades förra sommaren romer på grund av sin etniska tillhörighet och i Sverige har Reva, polisens projekt som ämnar jaga rätt på papperslösa, nu tagit sig in i Stockholms tunnelbana och begärt id-handlingar från slumpmässigt utvalda resenärer (inte bara plankare). Det är ett högt spel som justitiedepartementet inlett, vars konsekvenser lär förfölja oss under lång tid framöver: ökad misstänksamhet, misstro mot myndigheter och politikerförakt. Alltmedan flyktingpolitikens fiender får vatten på sin kvarn. Här handlar det inte om att fostra barn i den vita rasens överhöghet, här sanktioneras strukturell rasism som en del av vår vardag. Vid närmare eftertanke rör det sig om två sidor av samma bruna mynt.
