Bedömare är relativt överens om två saker: att Kina förblir den enda part som regeringen i Pyongyang kan komma att lyssna till, och att landets kärnvapenprogram inte bara finns till av säkerhetspolitiska skäl.

Lika mycket handlar det om att vinna uppmärksamhet och knuffa fram sig själva till en gynnsam förhandlingsposition i de fredssamtal som pågått sedan Koreakriget tryckte på pausknappen 1953.

Västvärldens mediebevakning av Nordkorea har gått i stå: helhetsbilden glöms bort och det faktum att USA placerat kärnvapen i Sydkorea nämns inte alls.

Än mindre diskuteras vilken fara USA:s kärnvapen utgör på sydkoreansk mark, och huruvida det är klokt att provocera en lynnig diktatur på det sättet?