I hjärtat av filmfestivalen, på Stora Teatern, berättar regissören William Olsson om hur den festivalaktuella och synnerligen göteborgska filmen Förtroligheten kom till. Det började med ett manus som påverkade honom direkt.

– Manusförfattaren Angus MacLachlan kom till mig med en berättelse som grep tag i mig och väckte väldigt många tankar och känslor, säger han och beskriver hur han såg miljöer framför sig medan han läste, och det var inte miljöer i USA där han bodde då utan uppväxtens Örgryte.

– Det var väldigt tydligt för mig att om jag skulle göra den här filmen skulle jag göra den i Sverige.

Förtroligheten kretsar runt en familj som vilken som helst där idyllen krackelerar när dottern blir antastad av en man som bryter sig in i hennes sovrum. De mekanismerna som detta sätter igång hos familjen var något som intresserade William Olsson.

– Sedan jag själv fick barn har det blivit extra tydligt att man som förälder vill göra allt för att skydda sina barn, men det går ju inte hur mycket man än försöker. Vad händer hos föräldrar när de inser att deras barn inte är säkra, ens i sitt eget hem?

Han har valt att berätta historien utifrån både dotterns och föräldrarnas, främst pappans, perspektiv. Dottern upplever inte sig själv som ett offer men speglas samtidigt i föräldrarnas reaktioner. Modern som förtränger det onda och fadern som skuldbelägger sig själv.

– Familjedynamiken är väldigt spännande, säger han. Och det kändes viktigt och intressant att få med de olika perspektiven.

I och med Förtroligheten tar William Olsson sig an ett ämne som är mer personligt än dem i hans tidigare filmer. Dessutom är det den första filmen han spelar in på hemmaplan. Under nio år bodde han i Los Angeles i USA, först som filmskolestudent och sedan som regissör, och det är också därifrån han har gjort sina tidigare filmer. Förutom en handfull kortfilmer har han gjort en långfilm, An American Affair, som kretsar runt politiker i 1960-talets Washington DC. Kontrasterna mellan Los Angeles och Göteborg är slående, säger han.

– Där kretsar allt kring film och filmbranschen och det är ett väldigt intensivt klimat på det sättet. Här är det mycket lugnare och båda delarna är väl på gott och ont. Jag kan sakna intensiteten i Los Angeles och uppskatta lugnet här samtidigt.

Själva filmarbetet skiljer sig också en del åt. Han berättar att det i USA ofta är väldigt hierarkiskt runt filmproduktionen

– Jag gillar ett mer svenskt sätt att arbeta på och har försökt att uppmuntra alla att blomstra kreativt och skapa en känsla av att det här är något vi förverkligar tillsammans.

Det har nu gått två år sedan flytten tillbaka till Sverige och Göteborg och han känner att det är här han vill bo. Redan nu har han börjat med nästa projekt, en än så länge hemlig film som han skriver manuset till själv.

– Det blir första gången jag filmar ett eget manus, förutom kortfilmer, och det är ju lite speciellt. Men vägen dit har gått i etapper, kan man säga. Den första långfilmen var efter någon annans manus, den andra med en annans grundmanus som jag bearbetade och nästa gör jag själv från grunden. Vad som händer sen? Ja, det vet man aldrig, säger han med ett leende.

Men nästa steg är i alla fall säkert. Först är det premiär för Förtroligheten på Göteborgs filmfestival och senare i vår går filmen upp på vanliga biografer. Att ha premiären förlagd just här är speciellt, tycker han och lyser upp med hela ansiktet vid tanken.

– Ja, att ha premiär på hemmaplan på en festival jag har varit på så många gånger som besökare, det är väldigt spännande. Jag hängde mycket på festivalen som tonåring och älskade att se filmer som man aldrig skulle ha sett annars. Det är fantastiskt att nu själv vara en del av den.