Fördjupning


Anna Jonasson • Washington
Fria Tidningen

Misslyckat drogkrig öppnar för legalisering

För första gången i historien har två delstater i USA legaliserat marijuana för fritidsbruk. En av dem är Washington. Det misslyckade kriget mot droger, orättvisa fängelsestraff och rasism är några saker som gjort att medborgarna nu vill pröva en ny väg.

På tåget mellan Portland och Seattle träffar jag Fred Nussbaum. Han är i 60-årsåldern och på väg hem till Seattle tillsammans med sin brorson som pratar så högt att Fred då och då puffar till honom för att han ska tala tystare. Det dröjer inte länge innan de frågar var vi kommer ifrån och sedan är samtalet igång. Som många amerikaner är de öppna och pratglada, och under resten av resan avhandlas allt ifrån brorsonens kärleksliv, amerikanska tv-serier, Freds holländska arv, till den nyligen genomförda marijuanalegaliseringen. Både Fred och hans brorson Tim röstade ja.

– Det känns som om tiden var mogen, säger Fred.

– Jag har inte använt det själv på kanske 20 år, men jag har sett vilka problem vårt krig mot droger fört med sig. Att tillåta lite marijuana och beskatta det så att vi får mer pengar till sociala ändamål tyckte jag verkade vara en bra idé.

Tim nickar.

– Det är inte direkt en drog som skadar människor, säger han. Man blir ju inte aggressiv, som med alkohol.

Fred och Tim Nussbaum representerar den liberala, vänsterorienterade del av väljargruppen i Washington – en stat som i alla presidentval sedan 1988 röstat på demokraternas kandidat.

Och delvis var det demokraterna som avgjorde folkomröstningen om legaliseringen – med 70 procent som röstade för. Men att det var en fråga som sträckte sig över partigränserna visar det faktum att också 40 procent av statens republikaner röstade för, och att en av ja-kampanjens talesmän och sponsorer var Seattles före detta stadsåklagare – republikanen John Mc Kay.

Jag träffar kampanjledaren och kvinnan bakom lagförslaget, Alison Holcomb, på hennes kontor i centrala Seattle. Som småbarnsmamma och jurist med hus i ett av Seattles finaste kvarter, Capitol Hill, är Holcomb kanske så långt ifrån aktivisttypen man kan komma. Hon lånades ut till kampanjen av sin arbetsgivare – medborgarrättsrörelsen ACLU – som länge kämpat för en marijuanareform i USA i syfte att få ett slut på ”kriget mot droger”. En av motiveringarna är den rasism kriget fört med sig – med fler svarta som åker fast på grund av innehav än vita, trots att vita – i alla fall i delstaten Washington – enligt statistiken använder marijuana i större utsträckning.

– Att åka fast för marijuanainnehav kan få allvarligare konsekvenser än vad många förstår, säger Holcomb.

– Det kan i princip förstöra ens liv eftersom det kan bli omöjligt att få jobb, låna pengar till utbildning och skaffa bostad.

Medborgarrättsrörelsens långa och ihärdiga kamp är en del av förklaringen till att legaliseringsrörelsen lyckades kamma hem segern i Washington, tror Holcomb. Men också det faktum att användning av medicinsk marijuana varit lagligt ända sedan 1998, att brottet fått allt lägre prioritet hos polisen, och kanske mest av allt att man lyckades mobilisera ett brett stöd från såväl läkare, jurister och politiker – som från miljonärer, stiftelser och kändisar.

En av lokalkändisarna i Seattle som hakade på i ett tidigt skede var journalisten och programledaren Rick Steves. Han är känd för sina guideböcker till Europa och gick ut redan i slutet av 80-talet och kritiserade USA:s marijuanalagar. Men då gjorde han det anonymt, i ett radioprogram där han kallade sig för ”Jerry”. I dag, menar han, har det blivit mer rumsrent att prata om det, och misslyckandet av kriget mot droger är synbara för de flesta.

Varför engagerar han sig just i den här frågan då?

Svaret kommer snabbt. Det handlar om att bekämpa orättvisor.

– En god vän som är polis ställde samma fråga, säger han. Du, en vit, kyrkobesökande, relativt välbärgad man som i princip kan röka på hur mycket du vill utan att åka fast, sa han. Varför bryr du dig? Jag svarade att det är just därför jag bryr mig. Det är inte rika, vita män som åker fast. Det är fattiga, svarta och latinamerikaner.

Rick Steves anser liksom medborgarrättsrörelsen – att USA fängslar alldeles för många människor varje år, att det kostar staten alldeles för mycket pengar, och att inbördeskriget i Mexiko som bara blir mer och mer våldsamt, skulle upphöra om marijuana legaliserades.

Liksom Alison Holcomb, rabblar han upp siffror och statistik som stöd för sina synpunkter, bland annat över hur många amerikaner som grips varje år för marijuanarelaterade brott: 800 000. Av dem, menar han, fängslas 80 procent för enkelt innehav. Och enligt statistik från federala myndigheter kommer 60 procent av drogkartellerna i Mexikos vinster från marijuana. Dessutom har USA hela 25 procent av alla världens fångar, trots att landet bara representerar fem procent av världens befolkning. Det innebär att USA är det land som fängslar flest i världen.

Siffrorna är dock omstridda.

Till de skeptiska hör Derek Franklin, som företräder Washington Association for Substance Abuse and Violence Prevention, WASAVP, som arbetar med att informera om baksidorna av alkohol och droger.

Han menar att legaliseringsrörelsens statistik över hur många som hamnar i fängelse på grund av marijuana är missvisande. Även om en hel del människor sitter inne för brott relaterade till marijuana är det bara någon enstaka procent som faktiskt sitter i fängelse just för innehav, påstår han. Franklin plockar också fram andra siffror från tankesmedjan Rand corporation, som pekar på att drogkartellernas vinst från marijuana bara uppgår till 15–20 procent.

– Vi har olika uppfattning om statistiken, säger han. Visst är våldet inom drogkartellerna ett stort problem. Men när man frågar experter inom DEA (USA:s myndighet för narkotikabekämpning) är det ingen som tror att en legalisering kommer att slå ut kartellernas verksamhet.

Franklin tror istället att en legalisering kommer att leda till att kartellerna börjar erbjuda lägre priser och sämre produkter. Och de grupper som kommer att utsättas värst, tror han blir ungdomarna. Han är kritisk till den normalisering som han menar inträffar i och med att samhället accepterar marijuana. Och trots att han inte säger sig vara en vän av avkriminalisering, tror han ändå att en mellanväg hade varit en bättre lösning.

– Jag tror vi hade kunnat hitta sätt att reformera våra lagar så att 30-åringar som åkt fast för marijuana när de var 18 inte skulle behöva få det så besvärligt att få jobb som idag.

Den linje som Franklin företräder var den som hade svårast att göra sig hörd. Trots att den bestod av delar av Seattles poliskår, läkarföreningar och frivilligganisationer lyckades de inte mobilisera något starkt motstånd, bland annat på grund av brist på ekonomiska resurser.

Det största organiserade motståndet kom istället ifrån dem som använder marijuana för medicinskt bruk, som ansåg att lagförslaget var för restriktivt. Det allra mest kontroversiella för dem var den gräns som lagen fastställer för hur hög halt av aktivt THC man får ha i blodet när man kör bil. Men även rädsla för att priserna ska stiga med de höga skatterna, samt de relativt strikta bestämmelserna över var affärerna får ligga, har skapat debatt.

Men att hålla lagförslaget så pass ”konservativt” var, trots att man förlorade de medicinska användarna, ett sätt för legaliseringsrörelsen att skapa förtroende hos grupper som från början var skeptiska.

– Vi ville få folk att förstå att det inte kommer att vara okej att köra bil under påverkan, säger Alison Holcomb.

En annan restriktiv del av förslaget är att lagen inte tillåter hemmaodling, till skillnad från i Colorado. Även det, tror Holcomb, hade avskräckt vissa väljare.

I dag kan den som använder marijuana för medicinskt bruk få ett intyg utskrivet av en läkare, sjuksköterska, naturläkare eller assistent, och sedan köpa ut det i en speciell affär, en så kallad ”marijuana dispensary”. Det finns dock en hel del kritik mot hur systemet fungerar eftersom i princip vem som helst kan få det utskrivet, till exempel för ryggont och migrän, utan att genomgå någon större läkarundersökning. Enligt Alison Holcomb kommer den lag som godkänts nu inte påverka den lag som funnits för medicinsk marijuana i staten Washington sedan 1998. De medicinska användarna får fortsätta odla högst 15 plantor hemma som förut och inneha strax över 600 gram – till skillnad mot de 28 gram som nu blir lagligt för gemene man.

Men när det gäller affärerna för medicinsk marijuana, är det mer osäkert eftersom de enligt Holcomb egentligen är olagliga.

– Det är en politisk fråga, säger hon. I dag ser många mellan fingrarna och affärerna tolereras för de patienter som inte kan odla själva eller hitta någon annan som odlar åt dem. Men hur det blir i framtiden är en öppen fråga.

Just nu håller Washingtons dryckeskommission, som ansvarar för att dela ut licens till dem som vill odla och sälja i större skala, på att rita ut ett regelverk och de första affärerna spås kunna öppna tidigast i början av 2014. När systemet väl börjar fungera är tanken att försäljningen ska beskattas med ungefär 40 procent – pengar som ska gå till förebyggande, utbildning och behandling.

Priserna ska enligt Holcomb sättas tillräckligt högt för att hålla tillbaka unga från att köpa, och tillräckligt lågt för att slå ut den svarta marknaden. Men eftersom marijuana fortfarande är olagligt på federal nivå tror hon att det kommer ta tid innan den svarta marknaden försvinner helt.

– Det är skillnaden mellan marijuana och alkohol, säger hon. När vi avskaffade alkoholförbudet i USA på 30-talet, gjordes det nationellt. Därför sattes svarta marknaden ur spel direkt. Eftersom legalisering av marijuana genomförs statvis, kommer den svarta marknaden att finnas kvar ett tag.

I längden är Holcomb ändå positiv till att fler stater kommer att följa i Washingtons spår. Och även om svarta marknaden inte kommer att försvinna över en natt, tror hon att konkurrens och andra marknadsmekanismer så småningom kommer att leda till att den mattas av, åtminstone i Washington.

Men en som tror att det kommer att dröja betydligt längre än till år 2014, är Jay Stewart, professor i juridik vid Washingtonuniversitet. Problemet, menar han, är att många kommer att avskräckas från att odla och sälja så länge det är olagligt på federal nivå.

– Om inte federala myndigheter ger sitt godkännande vore det galenskap att sätta igång en stor marijuanaverksamhet eftersom man kan förlora både utrustning och mark, och dessutom hamna i fängelse, säger han.

Den mest omedelbara effekten av lagen, menar han, är att ingen längre kan åka fast för marijuanainnehav. Men eftersom ingen kommer att våga ge sig in i branschen, blir det svarta marknaden som kommer att tjäna på det här just nu.

– Inte förrän vi får en legalisering i hela landet kommer vi att se de verkliga fördelarna av lagen, säger han. Och det kan komma att kräva ett regeringsskifte. Historiskt har vi sett att de riktigt kontroversiella förändringarna genomförts av de partier som varit störst motståndare från början.

Fakta: 

Lagligt i två delstater

Folkomröstningar hölls i tre delstater i samband med presidentvalet i november 2012. I Colorado vann ja-sidan med 53 procent medan Oregon röstade nej med 54 procent.

I Washington vann ja-sidan med 55 procent av rösterna med ett valdeltagande på 80 procent. Sedan den 6 december 2012 är det därmed lagligt att inneha upp till 28 gram.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu