Synpunkten


Mattias Gardell
Fria Tidningen

SD:s ökning är vänsterns fel

Sverigedemokraterna fortsätter att öka. Enbart i United Minds opinionsmätning som publicerades i veckan backar SD och stannar på 9,7 procent. Det ändrar inte på faktum: Sverigedemokraterna tycks ha befäst sin ställning som landets tredje största parti.

Att SD främst lockat väljare från moderater och socialdemokrater kan inte enbart förklaras med hänvisning till att de är störst och således har fler väljare att förlora. Påståendet att väljarna ”sviker” sossarna och Moderaterna är bakvänt. Tvärtom är det de rödgröna och alliansen som svikit sina väljare. Låt mig förklara hur jag menar.

Sverigedemokraternas framgångar kan relateras till utbredningen av det postpolitiska tillståndet efter kalla krigets slut. Med Sovjetunionens fall expanderade det marknadsekonomiska systemet, till vilket det inte längre sägs finnas något trovärdigt alternativ. Höger och vänster har reducerats till varianter på ett tema, inomsystemiska justeringar i en värld där politik omvandlats till förvaltningsteknologi och det politiska valet begränsats till en fråga om vem som är den bästa administratören av denna enda ordning. Måna om att framstå som realistiska och regeringsdugliga slutade vänstern att formulera visioner och därmed också att på allvar beröra människor. Vem tänder på Rut och Rot?

Närheten till Sovjetunionen gav Socialdemokraterna mening: Folkhemmet skulle visa att välfärd och jämlikhet inte förutsatte en kommunistisk revolution. Utan hotet från Sovjet förlorade sossarna rollen som den tredje vägens visionärer och rörde sig tafatt mot mitten, samtidigt som högern gjorde detsamma. När moderaterna omvandlades till det Nya arbetarpartiet hade Socialdemokraterna kunnat stämpla ”originalet” på sina affischer, men anammade istället Moderaternas nyliberala agenda med avregleringar och utförsäljning av allmännyttan till privata företag för utbildning, vård och omsorg. Att Stefan Lövén saluför sin brist på idéer som en ”affärsplan” är symptomatiskt för socialdemokratins omvandling till socialmoderater. Att partiets gräsrötter inte känner igen sig är föga förvånande.

Samlingen i mitten där väljarna inte längre erbjuds ett val mellan meningsfulla alternativ har öppnat för Sverigedemokraterna. För det första kan de med viss trovärdighet anföra att alla andra partier säger samma sak och att endast de själva representerar något annat än de ”gammelpartier” som spelat ut sin roll. För det andra återför de antagonismen i politiken, med en tydlig bodelning mellan vänner och fiender och för det tredje innebär detta att de bjuder tillbaka passioner på den politiska arena som blivit blodsfattig i det postpolitiska tillståndet.

Att i det läget söka ”frysa ut” SD genom att ytterligare minimera skillnaderna mellan den parlamentariska vänstern och högern i en gemensam front vore kontraproduktivt. Vill man på allvar göra något åt SD måste man för det första sluta låtsas att rasismens problem begränsas till dem, för att istället göra upp med den normaliserade rasism som strukturerar vardagens verklighet i det samhälle SD växt fram ur. För det andra måste skillnaderna mellan höger och vänster åter göras meningsfulla. Framför allt måste vänstern ta sig ur sin förvirring och bli visionär igen.

Vad är det för en vänster som kräver ”mera jobb” istället för att ifrågasätta den ordning som gör att vi måste sälja våra liv och våra kroppar för att överleva? Tala klarspråk. Välfärden är vår. Den är inte till salu, inte villkorad, inte beroende av att kasta ut invandrare, inte enbart för de rika. Det är fullt möjligt att bygga ett samhälle där utbildning, sjukvård och kollektivtransporter är välfungerande och avgiftsfria, där de som arbetar i dessa för oss alla nödvändiga områden har hög status, bra lön och där det inte finns löneskillnader mellan kvinnor och män. Alla har rätt till bostad, kultur, tryggad ålderdom. Det går visst att skapa ett samhälle baserat på frihet, rättvisa och jämlikhet. Om högern säger att det är omöjligt, säg emot. Ta striden.

Fakta: 

<h2>Mattias Gardell är fristående krönikör för Fria Tidningen.</h2>

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Synpunkten
:

Boka en äventyrsresa till Husby

Enligt den kulturalistiska logiken är Förortens problem inte politiskt utan beror på invånarnas kulturella särart. Men det strukturella våld som drabbar Norrlands inland inramas inte av skuldbeläggning av de utestängdas kultur och hudfärg, skriver Mattias Gardell.

Fria Tidningen
Synpunkten
:

Ett annat elfte september

Den 11 september är ett epokgörande datum. Inte endast den 11 september 2001 som sägs rättfärdiga det krig mot terror som ännu inte tagit slut och den 11 september 1973 då Augusto Pinochet med amerikanskt stöd genomförde den militärkupp som sällade Chile till Latinamerikas många högerdiktaturer under Det kalla kriget. Mindre uppmärksammat, men inte nödvändigtvis mindre omvälvande, är den 11 september 1609 – ett viktigt datum i folkmordens historia, förbundet med Europas första rasstat.

Fria Tidningen

© 2025 Fria.Nu