Målet för den svenska regeringens politik mot diskriminering är ett samhälle fritt från diskriminering och utgår i detta arbete från bland annat FN:s konvention om avskaffandet av alla former av rasdiskriminering (CERD) som Sverige ratificerade 1971. Enligt konventionen ska Sverige redovisa vilka problem som finns och de åtgärder som vidtagits i en rapport vartannat år, som därefter följs upp med samtal i Genève. Förra gången riktade CERD skarp kritik mot Sverige för bristande kunskaper om det som skulle bekämpas samt omfattande problem med etnisk diskriminering, minoriteters ställning, hatbrott och rasistiska organisationers verksamhet. Den kritiken kunde alliansen skylla socialdemokratin för som var i regeringsställning då den rapporten sammanställdes, år 2006. Nu är det desto svettigare. Alliansen har sänt in den 19:e, 20:e och 21:a rapporten, praktiskt redovisat i ett dokument år 2012, och kommer snart att behöva infinna sig i Genève.

Tajmingen hade kunnat vara bättre. I förra veckan visade en granskning av Svenska dagbladet att en tredjedel av alla hem för ensamkommande flyktingbarn utsatts för attacker, med stenkastning, brandbomber och fönsterkrossning. I Stockholm, Göteborg och Malmö jagar polisen papperslösa med metoder som står i direkt motsättning till förbudet mot rasdiskriminering. Brottsförebyggande rådet rapporterar att 40 procent av landets muslimska församlingar utsatts för våld, hot, vandalisering och inbrott. Ett explicit antimuslimskt parti har etablerat sig som Sveriges tredje största parti. Näthatet mot feminister, muslimer och antirasister fyller kommentarfält och polisen som inte har svårigheter att spåra fildelare har plötsligt förlorat sina färdigheter när fascister mejlar mordhot för att tysta meningsmotståndare.

År 2012 konstaterade Europakommissionen mot rasism och intolerans att ”situationen för muslimer i Sverige inte har förbättrats de senaste åren. Antimuslimskt politiskt språkbruk har blivit vanligare och tonen har hårdnat”. På nätet eggas till våld mot muslimer och ”vissa riksdagsmän” har i sina bloggar ansett det ”oundvikligt att använda våld mot muslimska invandrare”. Muslimer diskrimineras på arbetsmarknaden, på arbetsplatsen och på bostadsmarknaden och kommissionen ”rekommenderar att de svenska myndigheterna trappar upp sina ansträngningar för att bekämpa islamofobi”.

Rasism kan inte enkelt åtgärdas med statliga dekret och det är inte givet att CERD imponeras av att regeringen år 2011 ”utmönstrade begreppet ras”. Avgörande för kampen mot rasism är att de utsatta själva organiserar sig för att ta strid för sina rättigheter. Talar man om och behandlar ”muslimer” som en monolitisk enhet och diskrimineringsgrund omvandlas denna identitet genom själva förtryckets logik till en nödvändig utgångspunkt för kampen för social rättvisa och värdighet. I dag (5/3) släppte Nätverket svenska muslimer – samarbete som består av 16 sunni- och shiamuslimska föreningar, Ibn Rushd och Muslimska mänskliga rättighetskommittén – sin alternativrapport till CERD. Här föreslås en rad åtgärder regeringen kan vidta för att uppfylla sitt mål om ett samhälle fritt från diskriminering: implementera de rekommendationer som formulerades i utredningarna Det blågula glashuset och Integrationens svarta bok, anta en handlingsplan mot bostadssegregation, utred händelserna i Forserum, ge DO uppdraget att utreda socialtjänsten, inrätta en sanningskommission för att granska effekterna av terroristlagstiftningen och övervakningsprogrammen, ge islamiska församlingar motsvarande skydd som judiska församlingar erhållit, ta rasistisk våldspropaganda på allvar, anslå medel till rasismforskning, öka stödet till lokala antidiskrimineringskontor och se över nämndemannasystemet så att antimuslimska politiker inte äventyrar muslimers rättssäkerhet.

Återstår att se om regeringen tar emot eller ens ser den utsträckta handen.