Polisen har upprättat illegala register över romer. I det största fanns 4 029 romer, varav 842 var födda på 2000-talet. Deras brott? Att de föddes som romer? Våra makthavare mottog nyheten med klädsam bestörtning. Alla romer var inte lika överraskade. Det bekräftade snarare en misstanke, grundad på historisk erfarenhet.

Registrering av romer på rasbiologisk grund är inget nytt. 1914 införde Sverige invandringsförbud för romer. Det hävdes först 1954 och varade således genom det andra världskriget trots de utrotningsprogram som pågick i fascismens Europa. Romer fick inte följa med de vita bussarna som i slutet av andra världskriget sändes för att rädda nordbor och judar ur tyska koncentrationsläger. De romer som redan bodde i landet utgjorde enligt den statliga utredningen Tattare och zigenare (1923) ett ”olösligt problem”. Åtgärder för att säkra romernas ”försvinnande ur landet” vidtogs. Svenska Dagbladet krävde en ”human utrotning av tattarsläktet”.

För att hantera ”tattarplågan” beslöt regeringen att romer skulle kartläggas i återkommande ”tattarinventeringar”. Registermetoden var densamma som tillämpats i Tyskland på 1920- och 1930-talen och som senare användes av nazisterna när romerna skulle förintas.

Romska läger invaderades. Polisen bokförde varje rom som fick ett ”z-nummer”. Uppgifter som släktskap och ”personlighetstyp” (lat, slug, våldsbenägen) noterades och samlades i ett nationellt Z-register. Det rasbiologiska institutet vid Uppsala universitet använde registret för forskning, det nyttjades då romer sökte arbete, bostad och skolgång och brukades av myndigheterna för att tvångsomhänderta romska barn och sterilisera romska kvinnor. I var fjärde romsk familj fanns någon tvångssteriliserad kvinna. Kanske var det detta som avsågs med ”human” utrotning?

Då romer var z-registrerade men inte folkbokförda saknade de medborgerliga rättigheter och det var först på 1960-talet romer fick rösträtt. Svensk demokrati är inte äldre än så.

Officiellt togs registren ur bruk 1975. Den mörka historien var över. År 2000 erkändes romer som en nationell minoritet. Integrationsminister Erik Ullenhag tillsatte en utredning av de övergrepp myndigheter begått mot romer. Ullenhag drog en gräns vid år 2000, som vore övergreppen historia: ”För att komma vidare är det viktigt att sätta punkt för det som har varit och att staten erkänner de oförrätter som begåtts”.

Nu vet vi att någon punkt aldrig sattes. Rasregistreringen av romer fortsatte och staten har problem att erkänna de oförrätter som ännu pågår.

Avslöjandet väcker många frågor. Finns det fler register? Hur används de? Pågår utbyten mellan olika myndigheter? Vad vill de med barnen? Hur fungerar det system som gjort rasregistreringen möjlig?

Delegationen för romska frågor ville år 2009 se en sannings- och försoningskommission, men fick nobben. Nu är det dags. Öppna arkiven. Tillsätt en oberoende sanningskommission med uppdrag att vända varje sten.