Sedan arbetet påbörjades har man identifierat över 6 000 områden i länet som haft miljö- och hälsofarlig verksamhet. 1 600 av dessa har inventerats och 80 av platserna anses kunna innebära mycket stor risk för människors hälsa och miljö. Tjugo har valts ut och rangordnats som de mest akuta att åtgärda. Nio stycken är gamla kemtvättar. Flera finns i bostadsområden eller i närheten av viktiga grundvattentäkter.

– Perkloretylen är ett ämne som används vid kemtvätt och som antingen kan sjunka ner till grundvattnet eller förgasas och gå upp i bostadshus.

Det gamla tvätteri som anses utgöra störst fara för miljön finns i Kristianstad, och anlades 1906 och upphörde inte förrän i slutet av 1980-talet. Nu är oron stor för att de kemiska ämnena som i nästan ett decennium använts i tvätteriet ska sippra ner i marken och förorena grundvattnet, som bland annat förser Kristianstad tätort med dricksvatten.

– Det handlar om ett av landets största grundvattenmagasin och är en värdefull resurs.

Men innan någon åtgärdsplan kan sättas i verket måste fler undersökningar genomföras. Något som kan ta upp till flera år.

– När det gäller kemtvättar är det få som har sanerats. I Danmark har man kommit längre, undersökt fler och åtgärdat fler.

Förutom tvätterier är det gamla bekämpningsmedelstillverkare som dominerar listan som länsstyrelsen nu vill börja åtgärda.

– I många fall användes kvicksilver. Ett ämne vi absolut inte vill ha i vår miljö och som vi vill ha bort från kretsloppet. Men det är olika. I andra fall har vi hittat DDE och DDT, ämnen som är förbjudna i dag.

Många av de 6 000 miljöfarliga områden som länsstyrelsen identifierat som potentiellt miljöfarliga kan förbli orörda.

– Pengarna kommer inte att räcka. Men tack vare inventeringen vet vi nu vilka platser som är mest prioriterade och var någonstans man ska vara försiktig med att sätta spaden i marken i framtiden, säger Johan Wigh.

Innebär det att det finns områden som aldrig kommer att bli sanerade?

– Tittar man på den stora mängden objekt och kostnaden det kommer innebära är det inte rimligt att tro att vi kommer att sanera varje plats. Det vi gör är att hitta de värsta och sanera dem, om vi inte kan hitta någon annan som kan ta på sig ansvaret.

Går det att identifiera en juridiskt ansvarig person är det i första hand den som ska stå för kostnaderna vid saneringen. I annat fall kan länsstyrelsen ansöka om pengar från Naturvårdsverket. Enligt riksdagens miljömål ”Giftfri miljö” ska miljöproblemet med förorenade områden i huvudsak vara löst till allra senast år 2050.