Senast vi på Skånes Fria Tidning pratade med den statslösa palestiniern Filasten Nagi var i november i fjol. Då satt hon inlåst i flyktingförvaret i Åstorp. När vi når henne är hon instängd i ett hus i norra Gaza.

Efter ett par telefonsignaler svarar en kvinna på det telefonnummer vi fått av hennes förra lärare i Osby. Kvinnan ropar efter Filasten. I bakgrunden hörs ett gnisslande ljud som låter som ett fönster som står och svänger. Filasten Nagi plockar upp luren.

– Maten är slut och vi tänker på döden hela tiden. Jag vill att folk ska få reda på hur Migrationsverket och polisen behandlat mig, säger hon med låg röst.

21 år gammal och sex år efter att hon kom till Sverige hämtades hon av polis och utvisades ensam och med tvång till Egypten. På flyget säger hon att hon grät. Att hon bönade och bad om att bli överlämnad till palestinska myndigheter, inte egyptiska. Och att polisen gav med sig.

Väl framme på flygplatsen ”bara gick de”, säger hon. Natten fick Filasten Nagi spendera i en trång och kal betongcell på polisstationen. Utan varken täcke eller säng. Från och till kom okända män och tittade på henne.

– Det var den värsta dagen i mitt liv. Kanske skulle de göra mig illa, jag var så rädd och orolig, satt bara och grät hela natten. Klockan nio på morgonen öppnade de och en polis sa ”kom, bussen är här” och körde mig till gränsen.

Där blev hon återigen omhändertagen. Efter långa förhör och utfrågningar sattes hon i kontakt med sin faster.

– Det var så mitt liv i Gaza började, konstaterar hon lakoniskt.

Ett liv hon har svårt att beskriva. Dagarna går åt till att göra ingenting. När hon utvisades från Sverige hade hon ett halvår kvar till examen som undersköterska. Hennes lärare i Osby har skickat hennes betyg, men betygen försvann någonstans på vägen.

Någon möjlighet till jobb finns inte. Hon överlever genom bidrag som hennes tidigare lärare skickar. När jag frågar henne hur det är att leva som ensamstående i det Hamasstyrda Gaza tystnar hon. Om de senaste dagarna kan hon berätta.

– Varje dag jämnas hus med marken. Gamla, kvinnor och barn har dött. Vi är jätterädda att de ska träffa vårt hus. När som helst kan det hända. Situationen är hemsk. De senaste dagarna har vi bara ätit bröd och druckit vatten. Vi vet inte om vi ska leva en dag eller en minut till.

Kan du fly?

– Jag pratade med min lärare i Osby, hon sa att jag ska försöka ta mig till Egypten men jag vågar inte gå ut, hur ska jag kunna ta bilen och åka till gränsen? Jag behöver hjälp.

En vapenvila slöts mellan Hamas och Israel på onsdagskvällen. Fram till tidningens pressläggning vid middagstid hade den respekterats av båda sidor.