Totalt finns i dag 1 129 godkända undersökningstillstånd för gruvbrytning i Sverige. Av dessa har hela 728 givits mellan åren 2009-2012. Enligt Statistiska centralbyrån, SCB, väntas investeringarna i gruvindustrin öka med 66 procent i år och med 54 miljarder kronor 2013. Gruvboomen är ett faktum och ett resultat av bland annat höjda mineralpriser, politiska beslut och aktivt agerande i Stockholm och Bryssel. Flera ministrar och andra har flitigt marknadsfört Sveriges och Barentsregionens mineraltillgångar i Europa och på andra håll i världen. I mars 2011 organiserades till exempel en konferens i EU-parlamentet där Sverige och utrikesminister Carl Bildt var värd. Temat var ”Why the Barents region is key to Europe’s economic future”. Syftet var att väcka EU:s intresse för de stora mineraltillgångar som finns i Barentsområdet. Bland övriga talare fanns före detta näringsminister Maud Olofsson, EU-parlamentarikern Lena Ek och EU-kommissionären Tajani samt LKAB:s vd Lars-Erik Aaro.

Konferensen nådde sitt syfte. I ett tal i EU-parlamentet i september meddelade EU-kommissionens vice ordförande, Antonio Tajani, “I wish to tell parliament that I am also working hard with the Swedish government, which held an important meeting on raw materials extraction in the Barents sea in this very chamber a few months ago, before the summer recess. I am in contact with minister Bildt and I will be travelling to Sweden so that we can work together.”

Som EU-parlamentariker och ledamot av Industriutskottet (ITRE) var Lena Ek mycket engagerad i mineralfrågor, skrev artiklar och lyfte ofta i sina tal fram råvarutillgångarna i norra Europa. I september 2011 sade hon till exempel: ”Contrary to frequent assertions, Europe is still rich in natural resources and, with its minerals, metals and forests, northern Europe in particular has the potential to meet many of the EU’s raw material needs in a sustainable way, provided there is transport.

Den 29 september 2011 blev Lena Ek miljöminister med tungt ansvar att hävda natur- och miljöintressen bland annat gentemot industrin och gruvbolagen. Ett uppdrag som kräver stor integritet. Men trots gruvboomen, har miljöministern hållit en ganska låg profil när det gäller gruvfrågor, vilket även framkom i höstas under en interpellationsdebatt apropå striden om Ojnareskogen på Gotland med Miljöpartiets Åsa Romson och vänsterpartisten Jens Holm.

Den 25 november 2011 avslöjade Svenska dagbladet att miljöministern under flera år varit, och fortfarande var vice ordförande i den mycket inflytelserika lobbyorganisationen EEF (European Energy Forum) i Bryssel. Medlemmar är multinationella företag varav en del inom mineralsektorn. Många läsare blev upprörda, andra arga och ansåg att miljöministern skulle avgå, eftersom man tyckte att det var olämpligt att en förtroendevald politiker samtidigt var medlem i en lobbyorganisation – och dessutom dess vice ordförande. Vilket innebar att Lena Ek arbetat aktivt för lobbyorganisationen samtidigt som hon, som folkvald politiker, röstat och fattat beslut i samma frågor i EU-parlamentet.

Men miljöministerns tidigare engagemang i näringslivets lobbyorganisationer slutar inte där. I april 2008 blev hon anmäld för korruption av före detta riksdagsmannen Björn von der Esch. Anledningen var att Lena Ek satt i styrelsen för den skandalomsusade lobbyorganisationen EBPS (European Business and Parlament Scheme) vars syfte var att sammanföra representanter för näringslivet med politiker. Förundersökningen lades dock ner. Att EBPS mot alla regler lyckades etablera ett gratis kontor inne i EU-parlamentet underlättade naturligtvis kontakterna. Efter några år uppmärksammade media skandalen och 2008 tvingades EBPS lämna parlamentet. Under flera år var Lena Ek ordförande för Svenskt Näringslivs och SPN:s Brysselutskott. Även Sällskapet Politik & Näringsliv, SPN, har till uppgift att främja kontakterna mellan näringslivet och politiker i riksdagen och EU-parlamentet. Samma syfte har den inflytelserika lobbyorganisation EIF (European Internet Foundation) där Lena Ek även var medlem fram till september 2011.

Den svenska gruvboomen har aktualiserat frågor kring natur- och miljö och de risker som finns med nyöppnade gruvor, till exempel förorenat grundvatten och vattendrag och ödeläggelse av oersättliga biotoper och våtmarker. Samtidigt har Lena Ek lagt ett förslag till förkortad handläggningstid i miljötillståndsprocessen. Frågan är hur Lena Eks förtroende i frågan påverkas av hennes tidigare engagemang i näringslivslobbyn?

Länkar:

Lena Eks engagamang i lobbyorganisationerna:

Lena Ek i EBPS styrelse – programmet i Lima, från 2008

Lena Ek styrelseordförande i SPN, Lena Eks meritförteckning på EU-parlamentets hemsida

Om Sällskapet Politik & Näringsliv (SPN), Svenskt näringslivs hemsida

SPN:s verksamhetsberättselse 2007, Svenskt näringslivs hemsida

Lena Eks medlemskap i organisationen EIF, pdf från organisationen AALEPS hemsida

Bakgrund till EIF, European Internet Foundation

Lena Ek i EEF:s styrelse, innan 25 november

Miljöministern i omstrid lobbygrupp, artikel i SvD 25.11.11

Lena Ek ifrågasatt för lobbykoppling, artikel i SvD 26.11.11

Extraläsning:

Gruvnäringen i fokus när regeringen presenterar prioriteringar, regeringens hemsida

Nyhetsbrev om konferensen i EU-parlamentet, International Barents Secreteriat

Om LKAB:s vd deltagande i konferensen i EP, LKAB:s hemsida

Lena Eks artikel om Barnetsregionen, Europe´s World

Lena Eks tal om mineraler i EU-parlamentet, Youtube

Interpellationsdebatt i riksdagen om Ojnareskogen, riksdagens hemsida

Samling av referensdokument om mineraler, EU-kommissionens hemsida