Landsbygdsminister Eskil Erlandsson och övriga inblandade i projekt ”Matlandet” gläds troligen åt miljöministerns beslut om ett lågt vargtak. Det innebär plöjd mark för landets jägare och en blinkning om de politiska prioriteringar som görs innanför Sveriges döende bondeparti.

Centern är i dag i ett prekärt opinionsläge utan tydligt ledarskap. I vargfrågan är det tydligt att partiet ämnar säkra röster på landsbygden och inom jägarkåren. Generösa anslag för Sveriges jaktlobby är inte bara en dumdristig strategi (politiskt kan den bli ödesdiger då Sveriges anseende kan äventyras i Bryssel), det kan även länkas samman med Eskil Erlandssons och jordbruksdepartementets projekt ”Matlandet”. I ”Matlandet” sluter Svenska jägareförbundet upp med regering, Lantbrukarnas riksförbund (LRF) och allehanda opinionsbildare. I ”Matlandet” ska samtliga inblandade få sin del av kakan.

Svenska jägareförbundets politiska inflytande bör inte underskattas: förbundet bildades 1830 och har sedan dess närt ett gott samarbete med skogs- och markägare. Av landets jägare är cirka 75 procent medlemmar i föreningen, eller 190 000 jägare. Det är många röster att fiska efter, många bössor som ska få sikta på försvarslösa djurbukar.

Frågan som sällan ställs är i vilka skogar som jaktlagen använder. Vem äger dessa marker? Inte sällan tillhör markerna inflytelserika skogsägare. Här är länken till Centerpartiet återigen intressant. Centern är det riksdagsparti som hårdast motsatt sig skarpare skydd av värdefulla skogar i linje med Miljömålsrådets rekommenderade nivåer? Varför? Troligen för att skogsindustrin skulle påverkas av ett skarpare skogsskydd.

Eskil Erlandsson har under sina ministerår varit en flitig föreläsare hos skogsägare. Vem företräder han där: sig själv (skogsägaren och jägaren Eskil) eller ministeriet? Förmodligen båda – gränsen känns aningen utsuddad. Svaret är inte lika viktigt som det större sammanhanget: skogen är en viktig komponent i projektet ”Matlandet”, där ett avde bärande elementen är jakten.

”Matlandet” bygger på en politisk berättelse om ett land där jakt, skogsavverkning och fiske är en naturlig och bärande del av samhället. Ja, kalla det länk tillbaka i tiden. Men en berättelse är alltid vinklad, och vinklas här av regeringen, i form av jordbruksdepartementet. ”Matlandet” sponsras årligen med en kvarts miljard och har sedan 2010 fått hjälp på traven i form av köttfrämjande tv-serier och tävlingar som Årets kock. Mat är i allra högsta grad ett maktmedel, och i alliansregeringens händer har matlobbyn getts ett helt forum att flytta fram sina positioner i.

Demokratiskt? Naturligtvis inte, men effektivt är det.