Fackföreningar och andra sociala nätverk motsade dessa argument och menade att markutförsäljningen inte bara var odemokratisk, den skulle även kosta jobb och dumpa redan låga löner för panamaner anställda innanför frihandelszonens gränser. Efter upplopp och demonstrationer backade presidenten och lät landets fattigaste region, granne med Panamas största inkomstkälla, få sista ordet. Folkviljan, måhända med några fönsterrutor krossade på kuppen, segrade i historiens slut, vilket är välkommet i ett Centralamerika där nyliberalismen annars är på frammarsch. I Honduras har planer på frihandelszoner i Panama-stil kommit långt, men där sätter allehanda censurlagar stopp för befolkningen att vädra sina åsikter i frågan. Men priset för att hejda markutförsäljningen var ändå högt: tre människoliv, varav en nioårig pojke.