Salim tar en klunk kaffe. Det var en sommardag som vilken som helst i Malmö, berättar han. Solen sken och han hade slagit sig ner på stadsbiblioteket för att arbeta.

– Jag öppnade min laptop och såg hundratals döda barn i svarta sopsäckar.

En blandning av känslor vällde över honom. Men främst ilska, säger han. Ilska över att övergreppen får fortsätta. Ilska över att ingen lyssnat på röster inifrån Syrien tidigare.

– Jag är inte förvånad. Varken över timingen eller användandet. Regimen har använt kemvapen tidigare med hundratals döda. Gränsen för vad Assad kan göra dras om, igen och igen.

För drygt ett år sedan bodde Salim själv i Damaskus. Han studerade juridik vid universitetet och hade på allvar börjat förstå varför hans föräldrar bett honom om att hålla en låg profil.

– Allt som sades följdes upp. En poesiklubb kunde lätt förvandlas till en politisk diskussion och rapporteras, säger han.

Men när revolutionen startade började han ändå dokumentera händelserna på en blogg. Snart började snaran dras åt. Regimen påbörjade en repressiv kampanj och flera i hans omgivning blev arresterade. Han valde att fly och i mars i år anlände han till Sverige.

– Allt mitt fokus är på Syrien. Det är det i dag och det kommer det vara fram till det att jag kan återvända.

Sedan Salim lämnade Damaskus har staden militariserats. Området som blev utsatt för kemvapenattacken den 21 augusti känner han väl till. Ett stort grönt kvarter i de södra delarna där många arbetar med jordbruk – stadens lunga, som det kallades, säger han. Att någon annan än regimen skulle kunna vara ansvarig för attacken kallar han vansinne.

– Det är en förolämpning mot alla som har insyn i konflikten och kan tänka. I de södra delarna av Damaskus har rebellerna sitt starkaste fäste och sin tillflyktsort. Varför skulle de döda sina egna?

Men han är heller inte förvånad. Rapporteringen om kriget och rebellerna är missvisande, säger han. Mycket tack var mediernas skräckblandade fascination för de islamistiska grupperingarna. Extremister som trots allt spelar en marginell roll i revolutionen, menar han.

– Politisk islam säljer tidningar, tyvärr. Den fria syriska armén består till största del av moderata muslimer. Ingen skriver om de rörelser som bekämpar den radikala islamismen eller de som arbetar för större tolerans mellan kurder och araber i norra Syrien.

Hur skulle du vilja att det internationella samfundet agerade nu?

– Öppna en humanitär korridor med hjälpförsändelser till södra delarna av Damaskus och till Homs.

– Hjälpa armén att bygga upp en myndighet i de områden som kontrolleras. Men viktigast av allt – en icke-flygzon nu, nu, nu.

Hur ser du på ett amerikanskt ingripande utan FN:s godkännande?

– FN:s princip om att skydda civila har redan brutits efter 100 000-tals döda civila. Syrierna borde ha skyddats för länge sedan. De är frustrerade, trötta och hungriga. Vem är jag att ha en åsikt om det är fel att ingripa? Jag är i Sverige nu och kan gå och köpa färskt bröd varje dag.

USA:s senat väntas i nästa vecka rösta om ett militärt ingripande i Syrien. Resolutionen som ska röstas om fastslår att USA vill ändra ”momentum på slagfältet”.

Salim vill av säkerhetsskäl inte ha sitt efternamn i tidningen.