Fria Tidningen

Dalli-skandalen – bara toppen på ett isberg

Publicerad: fredag 19 oktober 2012, 14:44 • Uppdaterad: torsdag 12 september 2013, 14:51

EU-kommissionären John Dalli tvingades avgå i veckan efter misstänkt inblanding i en mutskandal. Problemet med mutor, bedrägeri och dold lobbying är ständigt aktuellt inom EU.

Inrikes

EU-perspektiv

Skandalen i Bryssel och EU är ett faktum. John Dalli, EU-kommissionär med ansvar för hälsa och konsumentfrågor, tvingades avgå i tisdags, för misstänkt inblandning i en mutskandal. OLAF, EU:s myndighet för bedrägeribekämpning, som utrett ärendet har funnit belägg för misstankarna. Senast någonting liknande hände var år 1999. Då tvingades samtliga EU-kommissionärer avgå efter att det uppdagats att flera av dem misskött sig.

Fusk, bedrägeri, korruption, mutor, revolving doors (svängdörrar) och dold lobbying är ständigt aktuella problem i EU. Målet för sådan verksamhet är att påverka EU-lagar och politiska beslut i önskad riktning. I slutändan kan det handla om enorma ekonomiska vinster för branscher, enskilda personer eller företag om man lyckas.

Kommissionen, med sina cirka 33 000 anställda tjänstemän, är speciellt utsatt. Det är nämligen EU-kommissionen och kommissionärerna som har makten att sätta agendan och som skriver förslagen till nya lagar och regler, vilka sedan beslutas av ministerråden och EU-parlamentet.

För särintressen är det naturligtvis önskvärt och optimalt att ha insyn i, delta i och kunna påverka arbetet i önskad riktning från början. Det är därför inte ovanligt att företag försöker, och ibland lyckas, få med en egen ´opartisk´ representant i någon av kommissionens 1500-3000 arbets- och expertgrupper som arbetar med att ta fram nya lagförslag och regler.

Alternativt etablera ´god kontakt ´med någon i gruppen för att därmed kunna påverka lagstiftningen inifrån. Det förekommer även att oberoende experter i kommissionens expertgrupper, senare visar sig ha kopplingar till, eller är anställda av, ett företag med intresse i sakfrågan.

EU:s cirka 40 stycken Agencies, GD:s and Bodies (motsvarar departement och myndigheter) har även råkat ut för skandaler. Mest omskriven har EFSA, European Food Safety Authority, blivit bland annat för att flera av deras ´oberoende´ experter på GMO, visat sig sitta på dubbla stolar.

Även EU-parlamentet och EU-parlamentariker är måltavla för stark lobbying, eftersom parlamentet i dag har nästan lika mycket makt som ministerrådet. Det kan röra sig om till synes vetenskapliga studier, rapporter eller statistik men som vid närmare granskning visar sig vara skräddarsydda för att stödja en viss uppfattning. Det finns lobbyorganisationer som lyckats upprätta kontor inne i EU-parlamentet vilket ger obegränsade möjligheter att träffa politikerna. De flesta kontor upptäcks och avhyses men nya försök görs.

I EU-parlamentet finns även tusentals EU-tjänstemän som naturligtvis är attraktiva måltavlor för lobbyister. Tillkommer gör även tusentalet tjänstemän och experter som är anställda av de politiska grupperna och enskilda EU-parlamentariker. Vägen till att påverka politiska beslut går nämligen inte sällan via tjänstemännen.

Inte olagligt, men ganska okänt, är att många folkvalda EU-parlamentariker själva involverar sig aktivt i lobbyorganisationer. Det gör att lobbyorganisationen kan ha en förlängd arm in i EU-parlamentet och därmed påverka debatter, omröstningar och beslut.

Förra året avslöjade Svenska Dagbladet att Sveriges nuvarande miljöminister, Lena Ek, under sina år som folkvald EU-parlamentariker bland annat var vice ordförande i en av de mest inflytelserika energilobbyorganisationerna i Bryssel, European Energy Forum (EEF). Samtidigt var hon medlem i det utskott i EU-parlamentet (ITRE) som ansvarar för energifrågorna. Organisationen CEO har skrivit en rapport som ger exempel på hur det här kan gå till i praktiken.