En septemberdag 1995 blev den unga asylsökanden Gerard Gbeyo knivhuggen till döds i centrala Klippan i norra Skåne. Dådet var uttalat rasistiskt och från en dag till en annan blev hela orten till symbol för främlingsfientligheten i Sverige. Anders S Wigerfelt skrev en bok om händelsen och vad som hände sedan.

– Många av ungdomarna ansåg att de hade vuxenvärlden på sin sida. Att de gjorde det som många egentligen ville göra men som ingen vågade.

Vid tiden för mordet fanns det tre öppet främlingsfientliga partier i Klippan och flera nynazistiska grupper hade etablerat sig i området. Alla pekade ut invandrarna som syndabockar.

– Ofta är det marginaliserade personer från arbetarklassen som begår hatbrott. De påverkas och utnyttjas av partier som pekar på att invandrarna kommer att undergräva deras säkerhet och välfärd.

Det tog lång tid innan den främlingsfientliga stämningen förändrades i Klippan. Efter mordet drog sig runt 200 högerextrema dit och ett tjugotal bosatte sig där permanent.

– Det finns fortfarande en stark misstänksamhet mot främlingar i kommunen. Även om det inte är lika extremt längre.

Området är nu ett starkt fäste för Sverigedemokraterna. En annan mer subtil främlingsfientlighet har vuxit fram, menar Anders S Wigerfelt.

– Rasismen var mer öppen på 1990-talet. Men att peka ut ”de andra” som syndabockarna i samhället finns fortfarande kvar.

En samhällsanda som inte är begränsad till Klippan och som även i dag ger upphov till hatbrott. Den så kallade serieskytten Peter Mangs som nyligen fälldes för tre mord i Malmö skulle kunna vara ett exempel på det, menar Anders S Wigerfelt.

När hatbrottsanmälningarna lyfts upp och debatteras i offentligheten kan det leda till förändrade normer och färre hatbrott. Men det är omdebatterat.

– Ofta bidrar det till att politikerna lovar åtgärder. Något som både kan förändra attityder och leda till att polisen får mer resurser. Men någon entydig forskning på att det verkligen blir så finns inte. Det finns de som säger att det över tid inte förändrar något alls, säger Anders S Wigerfelt.

Är samhällets insatser tillräckliga?

– Nej, även om det finns en viss hjälp är det viktigt att komma till rätta med strukturerna och grogrunden till hatbrotten. Om arbetslösheten fortsätter att vara hög och skolan inte fungerar är det svårt att förhindra att hatbrott sker även i framtiden. Hatbrottsanmälningarna är ett sätt att peka på att det finns ett problem, men man får inte stanna där. Man måste titta på vad som ligger bakom.

Om en person döms för ett brott med hatbrottsmotiv innebär det att straffet skärps.