Recension


Litteratur
Månfågel av Ingelin Angerborn och Den första flickan skogen möter av Moa Eriksson Sandberg Förlag Rabén & Sjögren

Fria Tidningen

Vilse i 12-årsåldern

Att vara tolv år innebär för de flesta en känsla av vilsenhet och ensamhet och ett sökande efter kärlek. Två böcker som tar avstamp i komplexiteten att gå från barn till tonåring är Månfågel och Den första flickan skogen möter.

I Månfågel av Ingelin Angerborn möter vi Vendela som bor ensam med sin pappa efter att mamman gått bort. Bästa kompisen har flyttat till England och killen hon är intresserad av har blivit ihop med en annan. I ett desperat försök att någon ska lyssna skriver Vendela ett brev och lägger det mellan två stenar vid strandkanten. Det blir början på en omtänksam brevväxling mellan henne och en pojke som verkar leva i en parallell värld år 1887.

Den första flickan skogen möter utspelas i det lilla samhället Rydöbruk i Halland, där också författaren, Moa Eriksson Sandberg, är uppvuxen. Bygden lamslås när 13-åriga Linda Palm försvinner. För Hanna och hennes vänner innebär det många nya funderingar, inte minst när grabbarna vid korvkiosken säger att Linda våldtagits och mördats för att hon legat med flera killar, och att hon får skylla sig själv.

Hanna och de andra tjejerna får utstå flera former av sexistiska övergrepp. Samtidigt börjar Hanna fundera på hur hennes föräldrar har det tillsammans och hon upplever att de inte ger henne tillräckligt med uppmärksamhet.

Böckerna är ganska olika men båda berättelserna fokuserar på en stark längtan av att vilja bli sedd och lyssnad på. De delar också ett lättillgängligt språk och en förmåga att behålla läsarens nyfikenhet.

Månfågel kan ibland kännas väl konstruerad, samtidigt som det kanske är just det som bidrar till känslan av att det finns en djupare verklighet än den vi först ser. I Den första flickan skogen möter är det få om någon man kommer riktigt nära. Många intressanta spår lämnas till läsaren att själv fundera vidare kring. Det hade varit spännande att lära känna några av karaktärerna bättre, men jag gillar den lite spretiga berättelsen. Kanske är det så det ofta är att vara tolv, livet går vidare och mycket händer utan att man förstår riktigt hur.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Rörande om tomheten efter farfar

Recension

Både barn och vuxna kan ha svårt att veta hur man ska gå vidare när man förlorat någon man tycker mycket om. Erika Hedmans debut Den finaste skatten är rörande vacker och hoppfull.

Fria Tidningen

Sandslott som symbolbärare

Recension

Debuten Manne gräver ett hål av Kalle Carmback (text), Mats Eriksson och My Engström Renman (bild) är en av höjdpunkterna i sommarens bilderboksutgivning. De fyndiga bilderna, i vilka det gång efter annan går att göra nya upptäckter, är minst lika viktiga som texten.

Fria Tidningen

Fängslande bli sams-bok

Recension

En riktigt bra vän är det bästa som finns! Det jobbigaste är när man känner sig ensam och kompisen inte är där. Mitt hjärta hoppar och skrattar är en kapitelbok med svartvita illustrationer, omöjlig att lägga ifrån sig för såväl en sexåring som den vuxna läsaren.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu