Mannens fysiska skador är väldokumenterade och kan knappast ifrågasättas. Hur de uppstått finns olika förklaringar till. Vid handgemänget föll mannen baklänges i en fontän. Vittnen berättar att en av pojkarna sparkat den liggande mannen i huvudet.

Pojkarnas försvarsadvokater ifrågasätter att mannens skador har förorsakats av utdelade sparkar. De har en ide' om att mannen som föll, under fallet vände på huvudet och skadorna i huvudet uppstod genom att ansiktet först hamnade mot betongunderlaget.

Det är en tekniskt avancerad fråga att lösa. Hade detta handlat om död materia och hur det fysiska fungerar så hade det kanske varit en stimulerande diskussion. Här handlar det om människor, femtonåriga pojkar och en allvarligt skadad vuxen.

Två av pojkarna, som är inkallade som vittnen, har vid polisförhöret beskrivit pojkarnas agerande kring överfallet. Vid rättegångsförhandlingarna säger de att de har ljugit i polisförhören och ger en helt annan version. De beskriver att de känt sig pressade vid polisförhören och ville komma ut från häktet.

Den informella makten som givetvis finns i pojkgruppen styr pojkarnas berättelser mer än den formella juridiska makten. Hotet från pojkgruppen är sannolikt större och finns dessutom i närmiljön än hotet från formella ordningsmakten. Pojkarna har pratat sig samman. De får dessutom stöd av försvarsadvokaterna som menar att pojkarna agerat i nödvärn.

Pojkgruppens maktkonstruktion behöver diskuteras. Den finns sannolikt beskriven i de olika förhören och förundersökningarna. Maktspelen har sannolikt gestaltats i pojkgruppen på Kortedala torg. Pojkarna har känt varandra länge och i grupperna pågår ständiga rollkonstruktioner med både konstruktiva och destruktiva maktspelen som verktyg. Maktspelen handlar om hur man kan påverka och kontrollera andra. De dominerande känslorna i maktspelen avgör kvaliteten i påverkansprocessen. Vid konstruktiva maktspel är känslorna omtanke och omsorg, medan destruktiva maktspel präglas av förakt och hat.

I tingsrätten är makten klart fördelad och pojkarna skolas snabbt in i maktordningen.

Den moraliska frågan blir: Vad lär man ut till 15-åriga pojkar i rättegången? De introduceras i hur man ska argumentera för att undkomma kravet på både ärlighet och ansvar för sina handlingar. Ska 15-åringar sitta i rättssalar med denna inlärningsmiljö? Mitt svar är nej! De är ungdomar som behöver vägledas av vuxna in i vuxenvärlden.

De bör vägledas av vuxna som kan och har möjlighet till att arbeta via omsorgen och hållandets princip - det vill säga att den vuxne ska finnas kvar i en skyddande och omsorgsfullt sammanhang tills pojkarna vågar berätta om våldet de varit delaktiga i, står för detta och kan hitta en utväg. Att integrera den smärtsamma erfarenheten, att ha skadat en annan människa, i det liv de kommer att leva. Hur en vuxen kan påverka unga människor handlar om den relationskompetens de har och vilket förtroendekapital de kan skapa hos unga människor. En del kan påverka unga människor utan att provoceras av ifrågasättande eller avvisande. De är medvetna om sitt eget vuxenmandat och uthärdar avvisningar. Andra vuxna har en ständigt pågående maktkamp där unga mäniskor av och till tar makten över dem.

Vuxenvärldens olika aktörer såsom föräldrar, skola, socialtjänst, polis och domstol behöver arbeta tillsammans för att vägleda dessa unga människor. Föräldrar behöver stöd och kompletteras av vuxna från samhällets olika aktörer.

Undvik tingsrättens inlärningsmiljö för barn och unga till 18 års ålder och använd vuxnas förmåga att skapa tillitsfulla relationer som är mer värda än pojkgruppens maktordning.