När Skånes Fria Tidning kommer på besök står Britta Nylinder och påtar i en intilligande trädgård. Hon är en av de runt tio personer som minst en gång i månaden håller efter vad som blivit Sveriges största skogsträdgård.

– Man kan beskriva det som ett odlingssystem som har naturen som förebild. En blandning av det vilda och det ordnade, säger hon och visar vägen in mot en höstfalnande grönska där trädgården breder ut sig.

Från en träsnidad portal hänger gröna vindruvsklasar och små upptrampade gångar leder oss genom den varierande växtligheten. Här och var syns odlingsgruppens ingrepp. En grop är grävd, en damm har anlagts och mitt i grönskan står en blå regntunna.

– Det här är en klibbal, säger Britta Nylinder, tummar på ett blad under en gren och fortsätter:

– Den tar upp kväve och ger systemet näring, på så sätt slipper man att gödsla.

Samma princip gäller all växtlighet i trädgården. Alla tar eller ger något till systemet. Och det är där som odlingsgruppen lägger sitt arbete – att skapa rätt kombination av växtlighet. En växt drar till sig ett djur som dödar ett skadedjur, ett annat drar till sig pollinerande bin och ännu ett drar upp näring från djupa jordlager. Alla har de sin

unika uppgift i det komplexa ekosystem som trädgården bildar.

– Det är som en experimentträdgård där det handlar om att skapa ett självförsörjande system.

Ett system som också har flera miljöfördelar, menar Britta Nylinder.

– I ett konventionellt jordbruk används mest ettåriga växter vilka kräver enorma insatser. Åkrar plöjs upp och näringsämnen lakas ut i vattendragen vilket bidrar till övergödningen.

En skogsträdgård är utformad för ett småskaligt jordbruk och i matväg är det främst olika typer av sallader, frön och nötter som produceras, berättar Britta Nylinder. Men tanken är att en skogsträdgård ska kunna vara en del i ett självförsörjande hushåll.

– Då behövs det också en vanlig trädgård där man odlar rotgrönsaker och mer proteinrika växter.