”Samhället har blivit färgblint”
Ras har förvunnit från kartan. Om det så är inom universitetsvärlden eller den offentliga debatten. Men det betyder inte att samhället slutat upp med att vara rasistiskt. Tvärtom, menar professorn Patricia Collins.
I måndags drog höstterminen igång för Lunds studenter. Ett hundratal av dem inledde med att gå på en öppen föreläsning om ”ras” anordnad av Centrum för genusvetenskap.
– När man pratar om ”ras” syftar man på ett maktsystem, så är det inte när man använder begrepp som ”färgad” eller ”etnicitet”. Samhället har blivit färgblint.
När orkanen Katrina ödelade New Orleans 2005 var det svarta människor som stod på taken och sträckte sig efter hjälp, svarta som sköts av polisen, svarta som bodde i de nergångna områdena, förklarar hon.
– Det var inte allt det orkanen visade om klass och ras i USA som jag slogs av. Det var att vardagsrasismen plötsligt bröt fram, blev synlig och hamnade i offentligheten.
Samma sak skedde när en vit man sköt en obeväpnad svart kille i Florida i vintras eller när konstnären Makode Aj Linde fick kulturministern att skära upp en kaka formad som en stereotyp naken afrikansk kvinna. Alla exempel som tillfälligt gjort samhällets färgblindhet tydlig, menar Patricia Collins.
– Men det är händelser som förklarats bort som enstaka fall, inte som en del av ett större mönster.
Anledningen är en maktmekanism som Patricia Collins valt att kalla ”medveten färgblindhet”. En färgblindhet som skapas genom en maktmekanism som får folk att tro att det räcker med att undvika att använda rasistiska begrepp för att bli av med rasismen. Istället förmedlas en idealvärld där alla lever lyckligt sida vid sida.
– När jag sätter på tv:n är alla överens. Det är som på Disneykanalen. Alla är multietniska, glada och färgblinda.
Något som enligt Patricia Collins skapar en oförmåga att se världen som den är: fylld av rasistiskt strukturerade orättvisor.
– Jag skulle tro att om man ¿tittar på vilka som bor i de riktigt fina områdena i Sverige är det vita och i de fattigare områdena är det vad ni här kallar för ”invandrare”.
Att inte prata om ras såsom ”svarta” eller ”latinos” utan använda avpolitiserade omskrivningar har enligt Patricia Collins lett till en slags stumhet. Det finns inte längre några ord som kan beskriva rasismen och hur den är kopplad till sociala orättvisor.
– Tidigare var man väldigt medveten om ras i länder som USA och Sydafrika. Alla skulle vara på sin plats, sen plötsligt kom man på att det var något dåligt.
Men att sluta benämna det ledde inte till att rasismen försvann. Bara till att den förkläddes, menar Patricia Collins.
– Färgblindhet kan beskrivas som en rasistisk makt. När språket inte är rasistiskt längre tror inte folk att det handlar om rasism. Det går inte längre att säga ”släpp inte in den där latinon vid gränsen”. Istället säger man ”stanna den där illegala invandraren”.
