Kiruna måste flytta tidigare än beräknat, visar nya rön som LKAB och kommunen har tagit fram. I Kiruna har kommun och gruvbolag vuxit ihop, och mot mineraltörsten har invånare och ekologi inte mycket att säga, än mindre att invända emot. Hela bostadskvarter flyttas, gamla byggnader, historiska platser – allt står i vägen för utvidgningen av dagbrottet. Kirunas gruvor är snart nog Sveriges i särklass viktigaste exportvara. Jobb produceras, det statliga gruvbolaget uppvisar plussiffror år efter år, men priset för Lapplands mineralfeber är högt, inte minst i fråga om minnen, anknytning och identitet. Har Kirunas invånare verkligen något val, när deras hem rivs upp ur marken och flyttas i gruvindustrins tjänst?