Att just Frida Yngström skulle bli utvald att utsmycka Hammarkullens underjordiska hållplats är ganska naturligt, kan tyckas. Under studietiden på Valand bodde hon i Hjällbo och hängde mycket i Hammarkullen.

– Jag tänkte faktiskt mycket på hur extremt tråkig den här hållplatsen är. Medan du väntar tittar du bara på mörka, tråkiga och skitiga väggar. Varför är det så just i Hammarkullen? Men det är väl vissa delar av staden som politikerna tycker det är mer eller mindre värt att satsa på. Bra att de satsar här nu.

Frida Yngström leder mig genom hemliga gångar på hållplatsen och försedd med skyddshjälm och gul väst får jag följa med till perrongen där hon och hennes assistenter arbetar för fullt. Hon visar hur hennes bilder projiceras på väggarna och sedan målas på bergsväggen.

– Jag har utgått mycket från Hammarkullen utan att vara ute efter en direkt skildring av det. Jag reser mycket och mina intryck kommer egentligen från vartenda ställe jag har varit på. Jag vill visa bilder av den mänskliga kraften, det är viktigt att det finns rörelse och energi i bilden, säger hon.

På väggarna tornar tecknade människor upp sig, både som abstrakta porträtt och i tablåer som skildrar en demonstration eller ett möte. Genomgående handlar det om ögonblick.

– Det är meningen att du inte ska veta vilka de är, de är inga riktiga personer, utan du som betraktare får läsa in det själv. Tanken är att du ska kunna se något nytt varje gång du står här, du kanske upptäcker något drag hos någon du inte har sett förut.

Just offentlig konst är något Frida Yngström brinner för, att konsten inte bara ska köpas och hängas upp på privata väggar.

– Konsten måste komma ur finrummen och göras tillgänglig för allmänheten, säger hon bestämt.

Själv beskriver Yngström sin konst som grov spontan teckning. Men i början var det inte teckning, utan fotografi som intresserade henne mest.

- Det började när jag var med i ett tjejband i tonåren och vi tog bilder på oss själva, för att välja hur vi ville bli sedda. Vi hade många tankar kring feminism och representation och en vilja att skapa vår version av verkligheten och inte objektifieras efter kön eller ålder.

Hon gillade att fotografera men gick ändå snart över till tecknande.

– Det blir väldigt materiellt med foto, du måste alltid ha den bästa kameran, alltså den nyaste dyraste, dessutom är det all utrustning som du måste släpa på. Jag ville känna att allt är möjligt och det kan jag göra med tecknandet, det finns inga begränsningar och jag gillar direktheten och enkelheten i det. Dessutom är allt jag behöver ett skissblock. Det kan jag ta med mig överallt.

Det som driver henne är nyfikenhet, engagemang och ett stort intresse för människor.

- Jag går igång på orättvisor och förtryck och har alltid varit väldigt intresserad av samhället och det som händer runt omkring oss. Och människor, hur vi kommunicerar och hur hela samhället bygger på vår kommunikation.

Vid sidan av sitt eget konstnärskap har hon arbetat med pedagogisk verksamhet för barn, något hon tyckte var stimulerande.

– Jag har funderat på att samarbeta med barn i ett ”riktigt” konstprojekt, säger hon. Det är jättekul att arbeta med barn, det finns inga begränsningar och de har massor av idéer.

Just nu bor Frida Yngström i Stockholm men känner sig hemma i Göteborg sedan studietiden. På frågan om vilken offentlig plats i staden hon skulle vilja utsmycka skrattar hon till och behöver inte tänka efter länge.

– Masthuggstorget. Jag menar, vad är det där för en skulptur egentligen? De hade väl inte behövt ta namnet så bokstavligt. Det är en sådan plats jag har suttit på och funderat över varför den är så ful. Jag skulle vilja göra en ny skulptur där, kanske tillsammans med barn?