Sedan arbetarrörelsens tidiga dagar har alla olika ideologiska inriktningar inom rörelsen varit överens om att alla delar av rörelsen vilar på tre ben; facken, partierna och kulturen/folkbildningen. De två förstnämnda och viktiga benen är i dag högprioriterade, men arbetarrörelsen verkar ha glömt bort det sista benet.

Arbetarrörelsens pionjärer insåg betydelsen av bildnings- och kulturarbete, som ett av verktygen för medlemmarna för att förändra samhället. Man byggde upp en hel egen offentlighet av bildnings-, mötes- och kulturorganisationer som blev en motmakt till det rådande borgerliga samhället.

Kulturen har alltid varit och kommer alltid att vara en oppositions- och motståndsyttring. Kulturen erbjuder oss flera sätt att säga saker, skildra våra förfäders liv och våra egna. Men i dag angrips kulturen på bred front av borgerskapet. En kamp som ständigt legat under ytan är mer aktuell i dag än någonsin tidigare, kampen om makten över våra tankar och vår kreativitet, kampen om kulturen.

I kreativiteten och skapandet finns utrymme för det egna tänkande som trycks undan av kommersialism och köpmani. Det samhälle där konstarter kan portförbjudas i en hel kommun är ett samhälle av censur och gränser som kulturella uttrycksformer finns till för att spränga.

Vänsterns kulturella dominans sägs vara stor, men inom vänstern är de kulturpolitiska frågorna inte lika stora. Däremot är de flesta överens om att synen på kulturen är ideologisk. Nyliberala krafter ser kultur som en vara som går förlorad om marknadens ”självsanerande” system spottar ut den. Kultur och kreativitet konkurrerar på lika villkor med kommersialismen. För oss i vänstern måste det alltid vara en självklar utgångspunkt att kultur handlar om så mycket mer, att kulturen i sig skapar förståelse, ventilerar sinnesstämningar och bygger tolerans och demokrati.

När den borgerliga regeringen ur de kulturpolitiska målen strök formuleringen att ”motverka kommersialismens negativa verkningar” försvann en viktig pusselbit i svensk kulturpolitik så som den tidigare sett ut. Tidigare har det varit självklart att det finns en poäng med att det finns oberoende kulturella uttryck som står fria från påverkan av vinstintressen och mecenater. I dag är det snarast tvärt om, det finns en svensk myndighet, Kulturbryggan, vars uppgift är att ge kompletterande anslag till kulturverksamhet, såvida man kan visa att man har en mecenat.

Det är i kölvattnet av denna politiska utveckling vi vill gå till strid för kulturen och samordna ett nätverk för personer som vill göra motstånd med och för kulturen. Vänsterns kulturnätverk är ett nätverk för personer som arbetar med eller är intresserade av kultur och kreativitet, med hjärtat till vänster.

Målsättningen för vårt nätverk är att lägga grunden för en massiv offensiv för kulturen. Just nu är det kanske viktigare än någonsin att kulturfrågorna sätts på agendan inom vänstern igen. För att detta ska vara möjligt måste kulturskapare och kulturintresserade samlas, diskutera, kraftsamla och skapa opinion.

Nätverket arbetar genom en gemensam maillista, en hemsida, möten och arrangemang. Just nu har vårt nätverk regelbundna träffar i Stockholm och medlemmar över hela landet med tonvikt på huvudstaden. Ambitionen är att bli ett rikstäckande nätverk med aktiviteter på flera håll. Vi hoppas att du vill komma med i vårt arbete!