Syd om syd
Den ökande segregationen i Stockholm tillåts passera närmast obemärkt förbi i svensk press. Den är systematisk och resultatet av en regionalpolitik som bygger på klasskillnader.
Siffror från SWECO visar att innerstaden breder ut sig och tar medelklassen med sig utanför tullarna. Samtidigt som fattigdomen flyttar söderut, ju längre söderut på tunnelbanekartan du kommer desto blygare blir den gemene löneutvecklingen. Skärholmen uppvisar till och med minussiffror för åren 1991–2011. Med andra ord försämras levnadsstandarden ett stenkast från Kungens kurva, Sveriges mest symboliska handelsplats.
Elisabeth Lilja, docent i sociologi, menar att utvecklingen är farlig för Stockholms stad. Stan blir homogen, förutsägbar, till och med turistindustrin kan skadas på sikt. Alltså är utvecklingen inte bara illavarslande för de samhällsgrupper som råkar leva söder om Södermalm, den borde även intressera grävande journalister att närmare bevaka saken. Men just det, de platser som uppvisar sämst siffror ligger ganska långt från mediesöders fik, kontor och retrobutiker. På mer än ett sätt.
